Många lärdomar från lyftet för trähusbyggande

En varm försommardag 1995 sattes spaden i jorden för att bygga några höga trähus i närheten av Södras huvudkontor i Växjö. Det var en historisk händelse. 
Idag är Wälludden vardagsmat. I varje stad med självaktning reser sig ett högt trähus och gränserna tänjs hela tiden. Kulturhuset i Skellefteå är 20 våningar i massivt trä. I Malmö byggs ett 11 våningars kontorshus. Hoppets förskola i Göteborg är ett fossilfritt bygge och här i Land Skogbruk kunde vi för ett par veckor sedan läsa om lyftet för träbyggande. 

På 30 år har andelen höga bostadshus med stomme i trä ökat från ingenting till 20 procent. Det är faktiskt en framgångssaga att lyfta fram, och fundera över varför det gått så bra. 

Olof Palme myntade begreppet "politik är att vilja" och en avgörande anledning är att politikerna började driva på och ville ha ett ökat träbyggande. Riksdagen var enig i beslutet om en "träbyggnadsstrategi" år 2003 och det bildades ett träbyggnadskansli på näringsdepartementet. Några nämnvärda subventioner har det inte handlat om. Avgörande har varit den politiska viljan. 

En annan framgångsfaktor är betydelsen av enskilda personer, eldsjälar som oförtrutet driver på. Det finns en handfull frontfigurer, däribland Fredrik von Platen, arkitekt och tidigare biträdande generaldirektör på Boverket. Till visionärerna hör också Södras dåvarande vd Rune Brandinger. Han var missnöjd med sågverkens dåliga lönsamhet och konstaterade att förädlingen måste öka genom forskning och utveckling. Det ledde till Wälludden. 

En tredje slutsats är att det finns en övertro på marknadens förmåga. Näringen hade knappats lyckats utan politisk vilja. Södra hade ledartröjan den där försommardagen, men fokus flyttades åter till konventionella sågverk. Fabriken för massivt KL-trä dröjde länge. Martinsons hängde däremot på tidigt, liksom några företag med fabrikstillverkade moduler som enkelt monteras på plats till färdiga byggnader.

Visst, det hade kunnat gå fortare, likväl är det en uppmuntrande historia om vad som är möjligt när politik, näring, forskning och några eldsjälar drar åt samma håll. Det handlar om visioner och en tro på politikens möjligheter. Det är något helt annat än att vara en vindflöjel, påverkad av influensers, intresseorganisationer, följare på Twitter och en övertro på att marknaden löser allt på egen hand. Med andra ord ett virrvarr av motstridiga mål och intressen. Ungefär som skogspolitiken.

Det finns en hel del att lära av trähusbyggandet. Man kommer långt med visioner och vilja.

Pär Fornling