Vi måste sköta den svenska skogen

Biologisk mångfald borde omfatta så mycket mer än bara bevarandet av vackra blommor, sällsynta fåglar och obegripligt sköna fjärilar. 
Om vi inte sköter den svenska skogen och inte tar vara på dess växtkraft, kommer andra nationer, kanske Brasilien (virke från Amazonas?!) att fylla den virkesbrist som då uppstår i våra exportländer.

I Sverige introducerades begreppet biologisk mångfald på allvar bland annat på Ultuna i början av 1980-talet. På den tiden dominerades svenskt skogsbruk totalt av ekonomer. Det var ett sprutande (homoslyr), ett kalhuggande av hela fjällsidor, ett djupplöjande av kalhuggna områden i norr, ett rensande av gamla, igenväxta diken och dräneringar, ett markberedande, ett införande av granprovenienser från Mellan- och Sydeuropa, av sällan skådat slag. Allt detta är i dag nogsamt åtgärdat. 

I FN-konventionen om biologisk mångfald stipuleras, att bevarandestatus skall gälla på gen-, art- och ekosystemnivå. Detta betyder, att samma angelägenhetsgrad, som vi i dag anger för själva artbevarandet, även skall gälla för bevarandet av 

1. jordbruksmarkens bördighet och 2. skogsmarkens växtkraft. 

Den röda listan upptar i dag 4 500 flercelliga arter. Men observera! Inte en enda encellig art finns med i uppräkningen!?. När det sedan gäller bakterier och virus räknar man med miljardförekomster. Men vem har koll på dem?

Försöksresultat från parcellförsök i Skåne med nya kloner av pil och poppel och med nya odlingsmetoder, uppvisar en produktionspotential på upp till 2 kg torr vedbiomassa/m2/år. 
Alla vet, att det är temperaturhöjningarna som är boven i dramat. Alla vet, att det är den ökade koldioxiden i atmosfären som åstadkommer dessa temperaturhöjningar. I FN resolutionen om biologisk mångfald summeras, att ett av huvudmålen är ett hållbart utnyttjande av resurser. Låt oss följa denna resolution, men låt oss följa den fullt ut.  
 

Detta gör vi genom att med all kraft minska utsläppen av koldioxid. Om vi sedan kombinerar detta med lövträdsplanteringar i stor skala kan vi till och med börja minska den redan i dag befintliga halten av koldioxid i atmosfären. På så sätt skapar vi också förutsättningar för bevarandet av inte bara vackra blommor, sällsynta fågelarter och betagande fjärilar, utan också av alla dessa mikrober och andra små organismer, som vårt liv är helt beroende av! 

Lars Christersson, professor emeritus, SLU.