Mer kontinuitetsskog skadar klimatet

I media hävdas ofta att en ökad andel kontinuitetsskog skulle vara gynnsamt för klimatet och dessutom gynna biologisk mångfald. Båda påståenden är fel. En övergång till kontinuitetsskog minskar nämligen upptaget av koldioxid kraftigt. Samtidigt innebär ökad kontinuitetsskog ingen fördel för biologisk mångfald. 

Detta är enkla samband som de allra flesta skogsforskare är överens om. I mars i år publicerade sju av landets ledande forskare på jämförelser mellan konventionellt skogsbruk och etablerad kontinuitetsskog en rapport (”Long term yield and biodiversity in stands managed with the selection system and the rotation forestry system”). De hade gått genom cirka 40 undersökningar och fann att de varken kunde belägga några skillnader i tillväxt eller i biologisk mångfald. Flera av studierna tyder på att kalhyggesbruk ger mer virkesproduktion, men denna tendens var inte tydlig nog. Samtidigt betonade de att övergångsfasen från kalhyggesbruk till kontinuitetsskogsbruk är besvärlig och att produktionen och upptaget av koldioxid under denna fas blir lägre (50 år eller mer). De fann inte heller någon vinst för den biologiska mångfalden. 

Världsnaturfonden och Naturskyddsföreningen liksom många journalister i Stockholm har alltså fel när de hävdar att kontinuitetsskog skulle vara gynnsamt för både klimat och biologisk mångfald. Det är verkligen olyckligt att faktafel fått en sådan spridning. 
Ett stort problem med kontinuitetskogsbruk är att det kraftigt gynnar granen (och granbarkborren) och missgynnar i stort sett alla lövträd och tall. Orsaken till detta är det enkla faktum att det endast är gran och bok av våra trädslag som trivs med att växa i skugga. I en kontinuitetsskog råder det hela tiden skugga från större träd. Detta är en kraftfull biologisk process, men den ger stora effekter först efter flera decennier. En fråga är därför vill vi ha mer mörk granskog eller vill vi ha mer lövskog?  

Under de senaste åren har lövträdsinslaget ökat kraftigt i våra skogar. En bidragande orsak till detta är att cirka 67 procent av den produktiva skogsmarken är certifierad. Certifieringen innefattar många åtaganden, men ett av dem är att varje bestånd ska innehålla 10 procent lövträd. Orsaken är att lövträd gynnar biologisk mångfald. De skogsägare som övergår till kontinuitetsskogsbruk kommer dock att få extremt svårt att uppfylla detta. De riskerar att kastas ut från certifieringen och därmed drabbas av lägre priser (certifieringen innebär ett högre pris).

Ett annat stort problem är svårigheterna med att etablera en fullskiktad skog. SLU har ett flerårigt försök med att skapa kontinuitetsskog vid sin försökspark Asa och ett liknande försök pågår utanför Ljungby. Båda har allvarliga problem. I Asa har delar av skogen blåst ned och utanför Ljungby har man inte lyckats få igång föryngringen. En vanlig metod för att skapa kontinuitetsskog är att genomföra en mycket kraftig förstagallring i syfte att få igång en naturlig föryngring. En sådan förstagallring minskar tillväxten kraftigt och ökar risken för stormskador. 

Min uppskattning är att produktionsförlusten blir cirka 35 procent under denna övergångsperiod på grund av sådana svårigheter samt av att naturligt föryngrade plantor växer långsammare än förädlade. En sådan produktionsförlust innebär en lika stor minskning av koldioxidupptaget. Skulle vi öka andelen kontinuitetsskog till 25 procent skulle det därför minska upptaget av koldioxid med cirka 4 miljoner ton koldioxid varje år, det vill säga en effekt jämförbar med minskningen av reduktionsplikten för drivmedel.      

SLUs Riksskogstaxering är den bästa källan för att få reda på hur läget är i svensk skog För produktionsskog (ej formellt skyddad skog) visar den att den gamla skogen ökat med cirka 90 procent under de senaste 25 åren (skog äldre än 120 år), den grova skogen har ökat med cirka 80 procent (träd grövre än 45 centimeter) och den döda veden med cirka 60 procent. Svenskt skogsbruk har alltså kraftigt förbättrat förutsättningarna för biologisk mångfald. Om detta är Naturskyddsföreningen helt tyst. De skriver i stället på sin sajt: ”Faktum är att det är akut brist på till exempel gammal skog, grova träd och död ved, vilket är förödande för hundratals arter”. Man kan därför fråga sig: Är Naturskyddsföreningen en seriös organisation?

Alexander Nilson
Skogsägare, Spånstad.