Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
När dessa rader skrivs har drygt ett 30-tal vildsvin konstaterats med virussjukdomen afrikansk svinpest. Än så länge håller sig smittan till kärnan runt Fagersta. Tack och lov, ska tilläggas.
Tittar vi på spridningen i flera andra länder får vi en föraning om vad som kan vänta runt hörnet. Risken att den afrikanska svinpesten snart dyker upp på fler håll i landet är överhängande! Jordbruksverket har gjort många rätt i sitt arbete att snabbt ringa in området och minimera möjligheterna för smittan att ta sig vidare. Likväl blir man lätt nervös när vittnesmål från flera platser i landet hörs om hur det ser ut runt avfallsanläggningarna. I Fagersta har den under flera år mer eller mindre fungerat som åtelplats för vildsvinen, och det verkar inte vara unikt.
Bland oss entreprenörer har det länge varit välkänt att viruset smittar via matrester. Och med det i åtanke bör det nu vara av högsta prioritet att få nationell kontroll på avfallsanläggningarnas rutiner. Samtidigt behöver naturligtvis även allmänheten påminnas om att inte slänga mat i skog och mark.
För branschorganisationen Skogsentreprenörerna har det varit fullt upp sedan de första konstaterade fallen av insjukna vildsvin i början av september. På plats i det smittade området fanns ungefär 15-20 maskingrupper. Maskiner som inte fick flyttas. Trots att det tidigt infördes en rutin för tvätt och desinficering har det tagit veckor för entreprenörerna att få ut sina maskiner. Här måste vi säkra processen med snabbare rutiner innan smittan dyker upp nästa gång.
Lika högprioriterat både för entreprenörer och skogsindustrin är också kortare hantering av avverkningsanmälningarna. Skogsstyrelsens sex veckor måste vid behov snabbt kunna minskas till två veckor. Som under perioderna med mycket granbarkborre och stormfällt. Än så länge har dock myndigheten ställt sig kall till kortare handläggningstider men kortas stillestånden för de drabbade entreprenörerna minskas också risken för råvarubrist hos skogsindustrin.
Den afrikanska svinpesten handlar i mångt och mycket om pengar. Och om att överleva. Ska inte entreprenörer i parti och minut tvingas gå i konkurs på grund av kostsamma stillestånd måste en statlig enhetlig ersättningsmodell till mycket snart.
Vårt förslag är 70 procent av den så kallade kalkyltimpenningen. Med bränslet exkluderat motsvarar det i medelvärde runt 2 000 kronor i stilleståndsersättning per maskingrupp och timme. Förslaget är att entreprenören fakturerar uppdragsgivaren, som i sin tur blir den som söker det statliga stödet.
Ett stöd som söks av skogsbolagen har flera fördelar. Dels blir administrationen enklare för alla inblandade, dels slipper de enskilda hårt pressade entreprenörerna att vänta!
Kolbjörn Kindströmer
Ordförande Skogsentreprenörerna