Skogsägare bör äga rätten till sin data
Skogsägare måste själva äga och kontrollera sin data. Det skriver Land Skogsbruks ledarskribent Anna Nilsson.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
EU-kommissionen håller just nu på att förbereda en ny lagstiftning om omfattande skogsövervakning och strategiska skogsplaner. Ambitionen ska vara att se till att det finns korrekt och uppdaterad information om skogarna i unionen. Gott så. Det finns mycket positivt att hämta i datainsamling och användandet av den.
De flesta EU-länder producerar officiell statistik om avverkade arealer och volymer. Men alla gör det inte på samma sätt eller frekvens, vilket gör att det blir svårt att få en sammanhängande översikt och jämförbara tal.
Den svenska Rikskogstaxeringen firar 100 år i år. Den startades 1923 för att ge en uppskattning av skogens virkesförråd och tillväxt, och är i dag en del av Sveriges officiella statistik.
När datainsamlingen nu ska samordnas på EU-nivå, så finns det ett antal relevanta frågor att ställa.
1. Vilket är målet med den nya lagstiftningen?
2. Varför ska denna lag instiftas just nu?
3. Vad ska skogsdatan användas till? Den nya lagstiftningen måste göra det tydligt vem som bär ansvar för vad.
Lagförslaget väntas vara klart i sommar. Hittills verkar arbetet till stor del ske bakom lyckta dörrar.
Statistik är viktig men går att göra olika tolkningar av. På sätt och vis har det värsta redan skett, när nyheten om skogsskövling i norra Europa baserades ut i medier för ett par år sedan. Det var när den respekterade vetenskapliga tidskriften Nature i juli 2020 publicerade resultat om en dramatisk ökning av avverkade skogsarealer i Sverige och Finland.
Många forskare ifrågasatte omedelbart resultaten. En internationell forskargrupp med forskare från Sverige, Norge, Finland och Schweiz skrev en motartikel som publicerades i tidskriften Annals of Forest Science. Forskarna kombinerade de sattelitgenererade skogskartorna som Nature-artikeln baserades på, ihop med fältinventeringar från de finländska och svenska riksskogstaxeringarna. Resultaten visade att slutsatserna i Nature-artikeln inte vara korrekta. Den kraftiga ökningen av avverkad skog var helt enkelt en konstprodukt.
Risken finns dock att beslutsfattare har vilseletts av detta, vilket kan ge stora konsekvenser för den skogspolitik som nu håller på att sjösättas i EU, med klimatpolitiken som täckmantel.
En viktig lärdom är att digitala hjälpmedel inte helt kan ersätta traditionellt fotarbete. Fast markinventering kräver resurser i tid och pengar. Vem ska betala för kartkalaset?
Frågan är om den svenska noggrannheten än en gång kan ligga oss i fatet.
I slutändan måste skogsägare själva äga och kontrollera sin data.