Utvecklingen av hyggesfritt ska drivas av statliga aktörer, inte av enskilda skogsägare. Nu är det dags för Skogsstyrelsen och Sveaskog att ta på sig ledartröjan. Det skriver forskarna Torsten Krause och Sara Brogaard vid LUCSUS.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Vår forskning visar att vissa skogsägare upplever att det är svårt att få kunskap om, och stöd, för att bruka skogen med hyggesfria metoder. Nu är det dags för Skogsstyrelsen och Sveaskog att ta på sig ledartröjan och gå före vad gäller att testa och utveckla skogsbruk utan kalhyggen i större skala.
En hyggesfri skog kan erbjuda bredare ekosystemtjänster och större biologisk mångfald än skog som brukas för att enbart maximera virkesproduktion. Studier i Finland visar att det också kan vara mer lönsamt för skogsägarna och dessutom bättre för klimatet och hotade arter, även om hyggesfritt kan innebära något lägre virkesproduktion och högre avverkningskostnader.
Därför finns det all anledning att testa hyggesfritt i större utsträckning: idag brukas endast mellan 1–5 procent av Sveriges totalt 23,6 miljoner hektar produktiv skogsmark med dessa metoder. Men decennier av intensivt skogsbruk via kalhyggen och trädplanteringar har skapat unga och täta produktiva skogar, dominerade av gran och tall, som har en begränsad förmåga att stödja biologisk mångfald. Forskning visar vidare skogar blir alltmer mottagliga för effekterna av klimatförändringar, främst torka och skogsbränder, vilket kan få förödande konsekvenser för skogar, skogsägare och skogsindustrin.
Vår nyligen publicerade intervju- och litteraturstudie visar att det är svårt för skogsägare att få kunskap om, och utveckla användningen av hyggesfria metoder. Kulturen inom skogssektorn, skogsbruksutbildningen och industriella nätverk upplevs som stora hinder för användningen av hyggesfritt.
Vi menar att dessa forskningsresultat är oroväckande. Användning och utveckling av hyggesfritt ska inte bero på att kulturen inom skogssektorn och inflytandet från skogsindustrin upplevs som så normativ och stark att vissa skogsbrukare inte vågar göra annorlunda. Vidare visar våra intervjuer att olika skogsaktörer har vitt skilda uppfattningar när det gäller hinder och möjligheter för hyggesfria metoder, något som är viktigt att belysa, inte minst eftersom skogens roll i klimatsomställningen diskuteras flitigt.
Därför vill vi att frågan om hyggesfritt, samt hur normer, kultur och strukturer påverkar skogssektorn, ska drivas av statliga aktörer, inte av enskilda skogsägare. Det behövs för att stötta en omställning av den svenska skogen, och bereda väg för skogsbruksmetoder som både kan göra skogen motståndskraftig och gynna virkesproduktion.
Vi rekommenderar att:
• Att Sveaskog och Skogsstyrelsen tar på sig ledartröjan i arbetet med att testa och utveckla skogsbruk utan kalhyggen i större skala. Nuvarande försöksområden och ekoparker (enligt Sveaskogs hemsida) utgör endast 12 000 ha.
• Att Sveaskog och Skogsstyrelsen bjuder in skogsaktörer till ett forum för att diskutera hur man kan skapa en öppen och inkluderande kultur inom skogssektorn.
• Att Sveaskog och Skogsstyrelsen blickar utåt och tar in erfarenheter från att använda hyggesfritt i andra europeiska länder.
Torsten Krause och Sara Brogaard
Lektorer i hållbarhetvetenskap vid LUCSUS, Lund University Centre for Sustainability Studies.
