Den finländska skogsmarschen har arrangerats runtom i Finland i över 70 år. Vad hindrar den svenska skogsägarrörelsen från att vara proaktiva och ta initiativet till en riksomfattande kraftsamling - för och i skogen? Det skriver Anna Nilsson.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
Nyligen träffade jag Finlands jord- och skogsbruksminister Sari Essayah.
Hon hade en röjkniv i handväskan när vi sågs under kristallkronorna på hennes pampiga arbetsrum med guldstuckatur på skogs- och jordbruksministeriet, ett stenkast från den vitputsade domkyrkan som är en signaturbyggnad i centrala Helsingfors.
Utanför rummet stod en uppstoppad brunbjörn och i fönstret en staty föreställande en skogshuggare som ser ut att kämpa i motvind med sin hästdragna timmertransport.
Röjkniven hade ministern med sig eftersom hon dagen innan deltog i den årliga finländska skogsmarschen.
Marschen har arrangerats runtom i Finland sedan 1950. Syftet var att "lyfta fram värdet av skogsskötsel och sprida medvetenhet om skogsfrågor bland unga specifikt, och medborgarna över lag", enligt en artikel i finländska Landsbygdens folk. Under den första marschen deltog Finlands dåvarande president Juho Kusti Paasikivi, överbefälhavaren för Försvarsmakten samt en rad andra ministrar.
Under 2023 års marsch stod frågan om att öka allmänhetens förståelse för skogen återigen i fokus, och lyfta fram att 60 procent av skogsarealen ägs av drygt 600 000 vanliga finländare. Skogsvårdsföreningarna, MTK (Centralförbundet för lant- och skogsbruksproducenter) och SLC (Svenska lantbruksproducenternas centralförbund) vill försöka minska polariseringen i den offentliga debatten genom att lyfta fram skogens roll såväl ekonomiskt som för den biologisk mångfalden. Marschen är också ett sätt att uppmana finländarna att ge sig ut för att njuta av skogen, men också "skapa en nationell förståelse om att landets välstånd sedan efterkrigstiden till stor del byggts upp just med hjälp av det gröna guldet", enligt samma artikel.
Känns situationen möjligtvis igen ? Skillnaden är att det inte finns någon samordnad skogsmarsch i Sverige sedan över 70 år tillbaka. Vad hindrar den svenska skogsägarrörelsen från att vara proaktiva och ta initiativet till en riksomfattande kraftsamling - för och i skogen?
Sari Essayah ser det som en självklarhet att visa att hon står upp för det finländska skogsbruket i årets marsch.
Hon är väl insatt i skogsfrågorna, där EU saknar kompetens, anser hon.
EU-kommissionens antagande om att "en storlek passar alla" är väldigt fel, där delar Finland och Sverige position i tunga frågor som att exempelvis gemensamt rösta emot den omdiskuterade naturrestaureringsslagen, understryker hon.
Här har ministern stor nytta av sina internationella kontakter och erfarenheterna efter fem år som EU-parlamentariker.
Sari Essayahs är även kristdemokratisk partiledare och partiets presidentkandidat.
Hennes svenska motsvarighet, landsbygdsministern och kristdemokratern Peter Kullgren, kan mycket väl behöva en rutinerad ministerkollega ombord med när det gungar rejält på ett stormigt EU-hav.
Sverige behöver alla skogsvänner vi kan få.
Anna Nilsson
