Sveriges goda rykte är borta sedan länge
Skogsindustrin och bioenergiföretagen för oss bakom ljuset. Utmaningarna är många. Det skriver Peter Lindgren, civiljägmästare, och Agneta Blomqvist, skogsdebattör.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Replik på debattartikeln Så vill skogsindustrin bidra till en hållbar värld av Viveka Beckeman, VD för Skogsindustrierna.
Viveka Beckeman lovar stora förbättringar av det svenska skogsbruket till 2040. Löftena ska infrias först om 17 år, det är alldeles för sent.
Skogsstyrelsen skriver i sin senaste utvärdering att miljökvalitetsmålet Levande skogar inte kommer att kunna nås med befintliga styrmedel och åtgärder.
Enligt Kjell Prytz, universitetslektor vid Mälardalens universitet, bör avverkningen minska med 30 procent till år 2030 för att målen ska nås. Regeringen har klargjort att man inte ämnar följa lagen utan vill att skogsavverkningen ökar.
Skogsindustrierna har tillsammans med sina 220 medlemsföretag enats kring tre löften för en mer hållbar utveckling. Det talas om en ökad klimatnytta, ökad biologisk mångfald och fossilfria produkter.
Men har vi tiden när utvecklingen går åt fel håll? I själva verket är det illa med skogsbruket.
Skogsbruket har sedan 1950-talet utrotat lövträd. I brist på löv och blåbär betar älgen tall. Skogsbruket vill därför öka avskjutningen av älg, som är på väg att bli rödlistad! Barkborren, som saknar naturliga fiender, orsakar miljardförluster på gran.
Det talas om fossilfrihet samtidigt som det förnekas att hyggesavfall som bränns släpper ut enorma mängder koldioxid. Med nuvarande kalhyggesbruk blir de totala utsläppen av koldioxid högre än att elda fossilt.
Det talas om ”föryngringshuggning”. I praktiken innebär det att hugga rent och ta bort allting från hygget, till och med riset.
Det finns alternativa skogsbruksmetoder som många skogsägare vill gå över till. Företagen visar svalt intresse. Det finns också skogsägare som vill lösa in sin skog för att skydda den, men regeringen har dragit ner på anslagen till skydd av skog. Virket till industrin levereras bland annat av stora bolag, statliga Sveaskog och svenska kyrkan. Och så förstås av privata skogsägare, som ofta är mer eller mindre i händerna på LRF och skogsägareföreningar.
Det satsas för lite på forskning om alternativa skötselmetoder, men varför omsätts inte den kunskap som redan finns? Samtidigt välkomnar näringen inskränkningar i kartläggning av skyddsvärd natur och undanhållande av tidigare insamlade data. Informationen om över 9 000 särskilt skyddsvärda skogsområden har dolts av Skogsstyrelsen efter begäran från fyra skogsbolag, enligt SVT Nyheter från april i år.
Viveka Beckeman skriver i sitt debattinlägg att industrin inte kommer att kunna infria sina löften på egen hand och att omställningen förutsätter enorma mängder el.
Om regeringen inte infriar sina löften så kommer skogsindustrin därför inte heller kunna uppnå sina mål. Det är faktiskt riktigt illa.
Johan Nitare, ekolog vid Skogsstyrelsen, sa att ”svenskt skogsbruk är definitivt inte hållbart. Kalhyggesbruket har orsakat den största miljöförstöringen i Sverige” i en intervju i Dagens nyheter från mars 2023.
Skogsindustrin och bioenergiföretagen för oss bakom ljuset. Utmaningarna är många: fortsatta avverkning i samernas känsliga renbetesland, förlust av biologisk mångfald och fysisk förstörelse av skogsmark och natur. Koldioxidutsläppen ökar och avverkningar av gammal skog fortsätter. Allt detta på grund av dagens skogsbruk.
Viveka Beckeman skriver om samarbete men hennes inlägg är propaganda av samma slag som Skogsindustrierna har spritt i media under de senaste tio åren.
Sveriges rykte som framstående skogsnation är borta sedan länge.
Peter Lindgren, civiljägmästare och organisationskonsult.
Agneta Blomqvist, författare och skogsdebattör.