Varför ska skogsägare lita på EU?
Under det svenska ordförandeskapet finns det all anledning att känna oro. Särskilt med den koncensus- och kompromisskultur som präglat Sverige under flera decennier, det skriver skogsbrukaren Thorsten Celander.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
När Sverige röstade om att bli medlem i EU var det en knapp majoritet för att vi skulle gå med. I samband med omröstningen lovades från förespråkarna att medlemskapet inte skulle inkräkta på de intressen som flera ansåg och anser ska vara nationella. Det gällde inte minst skogsbruket.
Vi har även fått höra att nationell kompetens gäller för skogen och skogsbruket, vilket nog flera har tolkat som att EU varken får eller kan lägga sig i hur vi sköter våra skogar.
Andra politikområden inom EU har sedan visat sig kunna påverka det svenska skogsbruket på ett sätt som man från början inte förutsåg eller förstod. Exempel på områden som berör skogen är till exempel klimat, energi och biologisk mångfald. Det har direkt och indirekt påverkat hur medlemsländer kan utforma och implementera sin nationella skogspolitik och skogsbruket. Exempel på detta har varit och är EUs art- och habitatdirektiv, Fågeldirektivet och hållbarhetskraven för bioenergi.
Sedan EU-medlemskapet känns det som det varit lite av de små stegens tyranni som nu lett fram till det beting som Sverige fått. Dels på att skydda 30 procent av skogsmarksarealen (det vill säga inget skogsbruk), dels att begränsa och på sikt kanske sluta med kalhyggen.
Kanske får skogsbrukarna och skogsägarrörelsen delvis skylla sig själva som inte protesterat mer med buller och bång och satt ner foten i stället för att knyta näven i fickan, vilket verkar ha blivit ett nationellt karaktärsdrag i Sverige.
En farlig sammanblandning av mål, medel och tunnelseende verkar ha lett fram till förväntningar/förhoppningar hos beslutsfattare och politiker. Detta gäller både på hemmaplan och i Bryssel vad gäller klimatfrågan, den biologiska mångfalden och hur dessa frågor ska kunna integreras i skogsbruket. Vid ett flertal tillfällen har vi fått höra och läsa hur bra Sverige kommer att klara sig med hänvisning till att vi har stora arealer återbeskogade skogar och naturskogar som kan spela en stor roll, inte minst för att ersätta fossila råvaror med ved från skogen.
Under det svenska ordförandeskapet finns det all anledning att känna oro. Särskilt med den koncensus- och kompromisskultur som präglat Sverige under flera decennier. Det lyste igenom inte minst i Ekots lördagsintervju med EU-minister Jessika Roswall(M) i december.
Det finns förvisso anledning att ha synpunkter på skogsbruket i Sverige. Men innan vi tar tag i de frågorna måste vi få ordning på vår och skogens relation till EU.
Thorsten Celander, skogsbrukare