En levande och fungerande landsbygd med kulturella rötter.
Det finns anledning för skogsägarföreningarna att också inkludera de frågorna, i synnerhet då landsbygden närmast försvunnit från den politiska agendan. Det skriver Pär Fornling.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
Norrskog hade alltid ett konstverk på omslaget till årsredovisningen. LRF hade en kulturchef och dess kulturpriser var bland de finaste i landet. På Södra var Thorsten Petersson kulturchef, engagerad i bokutgivning och kultursponsring i skogsbruksområden. På huvudkontoret i Växjö grundades den fina konstsamlingen.
Med andra ord var kultur en viktig del i formandet av lantbrukskooperationen. Det var ett kitt som höll ihop rörelsen och bildade en värdegemenskap. I viss mån är det fortfarande så, men den har en undanskymd roll. På det hela taget förändrades allt i grunden från 1990-talet och framåt.
Hela Skogssverige är likformat. För en utomstående betraktare är det inte lätt att hitta principiella skillnader mellan föreningar, bolag, staten och en del andra aktörer. Alla dras över samma kam i debatten, trots olikheterna, både i förutsättningar och organisation.
Det är trist. Ingen företagsform är i sig bättre än den andra, men de är definitivt olika och de kooperativa företagen har anledning att framhålla sina värden. Den grundläggande idén om samverkan för gemensam styrka håller. Och det är en avgörande skillnad mellan bolagens mål att maximera kapitalet och föreningarnas att gynna skogsgården.
Antalet medlemsfastigheter har varit ganska oförändrat i flera årtionden, de borde rimligen kunna öka med en tydligare profil. Det är förstås en utmaning, inte minst med tanke på att virkesmarknaden i grunden förändras. Vi går från ett överskott av råvara till ett underskott. Från köparens marknad till säljarens. Det är en utmaning att fundera över ur många perspektiv.
Föreningarna har all anledning att putsa på argumenten, skärpa profilen och gärna spela på flera strängar. Handeln med råvara är, tätt följt av näringspolitik, det tongivande grundackordet. Men människan lever inte bara av bröd.
Massor av undersökningar visar att skogsägandet motiveras av många värden. Känslan av att förvalta något i flera generationer, naturupplevelser och känslan av en fast punkt i tillvaron, är några. Det kopplar nära till historia och kultur.
Frågan kan vidgas till landsbygdens förutsättningar. Oavsett om man bor på gården eller inte är det angeläget att det finns en fungerande infrastruktur, eller enklare uttryckt. En levande och fungerande landsbygd med kulturella rötter.
Det finns anledning för skogsägarföreningarna att också inkludera de frågorna, i synnerhet då landsbygden närmast försvunnit från den politiska agendan.
Pär Fornling
