Lantbruket behöver pålästa journalister

I storstadsmedier betraktas lantbruk som något som främst berör en krympande grupp bönder. Det anses inte behövas någon reporter som specialiserat sig på frågorna, skriver Lena Johansson.

Jord- och skogsbruket befinner sig långa stunder i medieskugga tills någon reporter plötsligt gör slumpvisa djupdykningar i ämnet.

Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.

Lantbruksjournalistiken för en tynande tillvaro i svenska medier. Det visar Land Lantbruks granskning av de åtta största riksmediernas bevakning av jord- och skogsbruket.

Det är ett för smalt ämne för att ha särskild bevakning på, säger en av de tillfrågade redaktionscheferna. Säkert menar han med det att det finns för få bönder i Sverige. Men lantbruksjournalistiken, särskilt i riksmedierna, är ju i huvudsak inte till för bönderna. Alla tidningsläsare, TV-tittare och radiolyssnare äter minst tre gånger om dagen, och borde rimligen vara intresserade av hur deras mat produceras. Kan det bli bredare?

I allmänmedia riktar sig journalistiken brett mot svenska folket, men jag är övertygad om att det finns ett intresse för dessa frågor även där. På senare år har intresset för hur maten produceras och hur skog och mark brukas ökat. TV-program som "Hundra procent bonde", "Hjälp vi har köpt en bondgård" och liknande lockar mängder av tittare och odlarintresset ökar även bland stadsbor.

Men främst på storstadsmediernas redaktioner betraktas lantbruk fortfarande som något som främst berör en krympande grupp bönder. När de rapporterar om jord- och skogsbruk handlar det ofta om hur mycket EU-bidrag bönderna håvar in, hur lantbruket förstör miljön, hotar klimatet och kalhugger skogarna. Eller så är det trevliga, men väl pittoreska reportage hos någon självförsörjare.

Det finns mycket få journalister i allmänmedia som har specialiserat sig på att bevaka jord- och skogsbruket. Det är kanske förståeligt med tanke på den stora omställning och det ekonomiska stålbad som medierna genomgått under de senaste decennierna. Men alltför dåligt pålästa och okunniga reportrar är ytterst ett hot mot journalistiken och riskerar att undergräva läsarnas, lyssnarnas och TV-tittarnas förtroende för media. 

Jord- och skogsbruket befinner sig långa stunder i medieskugga tills någon reporter plötsligt gör slumpvisa djupdykningar i ämnet. De grunda kunskaperna gör att journalisterna har svårt att bedöma sanningshalten eller värdet av uppgifter de serveras av allt från myndigheter och politiker till intresseorganisationer som LRF och Naturskyddsföreningen. Yrvaket nappar de på en nyhet och konkurrenterna följer nervöst efter. Som nyligen när de flesta medier hakade på Jordbruksverkets statistik om att mjölkdrickandet minskat de senaste 40 åren. En trend som alltså pågått i 40 år. Alltså ingen nyhet, men utan kunskap att göra en självständig bedömning vågade få välja bort den. 

Lantbruket mår precis som alla andra samhällsfunktioner bra av en granskning, men då behöver den göras av självständiga, pålästa journalister.

Läs mer: 

Ärliga förslag för oss småföretagare 

Att göra ingenting stoppar inte stölder