Mycket tyckande och lite kunskap om nya trädslag

En av de bästa sångtexter som skrivits är "Me and Bobby McGee". Den är mest känd i en version med Janis Joplin och författaren är Kris Kristofferson.
 

Texten handlar om ett ungt par som luffar runt i USA. De får lift av en långtradarchaufför och i hytten sjunger de en blues medan vindrutetorkarna sveper undan tiden och regnet.
Formuleringen "jag byter alla morgondagar mot en endaste igår" är genial. Att "livet är lika urblekt som mina jeans" är elegant. Men mest handlar det om refrängen, "frihet är ett annat ord för att inte ha något mer att förlora". 

Därifrån är det förvånansvärt nära till skogsvårdslagen och certifieringen. 
Det vi fortfarande kallar den nya skogsvårdslagen, trots att den är ett tredjedels århundrade gammal, innebar frihet under ansvar. Det är en frihet näringen slår vakt om. Därför blir det lite konstigt när man ena dagen värnar friheten och nästa dag ansluter sig till certifieringen med ett detaljreglerat skogsbruk.
Kombinationen beskrivs bäst av Kris Kristofferson, frihet blir ett annat ord för att inte ha mer att förlora.

Certifieringen är frivillig, men det har ett pris att inte vara med, både för skogsägare och företag. Marknaden kräver helt enkelt certifiering. Det hindrar inte att man kan fundera över regelverket. Mycket är bra och annat tveksamt.

Till det senare hör begränsningarna för så kallat främmande trädslag. De är inte förbjudna, men regelverket är avskräckande. Det talas knappt om möjligheterna att hitta alternativ till vårt extrema beroende av endast tre träslag, vilket är extra riskabelt i ett förändrat klimat.
Lagen och PEFC-certifieringen ger flera öppningar, men FSC-certifieringen har skärpts efter ett förarbete som mest handlade om contorta och renbete. Det är helt orimligt att detta kastar sin skugga över poppel, hybridasp, sitka och hybridlärk, fyra starka kandidater till att befrias från restriktionerna.

Grunden för begränsningarna bygger på mycket tyckande och lite fakta. Det må vara ett hjärnspöke, men om man verkligen tror det är ett hot vore det faktiskt logiskt med totalt förbud. Även ett litet bestånd ger fotfäste för en farsot - oklart vilken. Och med tanke på att det är extremt ovanligt med renar på småländska höglandet är det svårt att förstå motivet till den geografiska gränsen för contorta. Gränsen är ett påhitt utan vetenskaplig grund. Och det finns ingen logik i att skogsägare i exempelvis Estland kan vara med i FSC utan restriktioner mot att odla poppel.

Det behövs begränsningar, men de bör utgå från möjligheterna, inte hoten. Ett bra första steg är att ändra begreppet "främmande" trädslag till "nya" trädslag.

Pär Fornling