NNRs nya kostråd ökar veganismen

Miljö- och klimatsatsningar får inte gå ut över folkhälsan. Riskerna med vegankost är betydande, skriver debattören.

Fredrik Hagen
Vegetariskt protein är mindre tillgängligt för människokroppen än animaliskt protein.

Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

Kommer de nya kostråden från NNR att leda till utbredning av veganismen? I så fall måste dessa råd ifrågasättas. Ohälsoriskerna med vegankost är betydande och dessutom inte noggrant undersökta.

Veganism är en diet som har börjat får allt större spridning. Orsakerna kan vara många - moraliska, miljömässiga eller politiska. Men i takt med att grönsaker blir allt dyrare har det också blivit alltmer oekonomiskt att vara vegan. Ett exempel är motpolerna gurka och ägg. Ett kilo gurka kostar ungefär 65 kronor medan ett kilo ägg kostar cirka 35 kronor. Äggen innehåller dessutom betydligt mer näringsämnen.

En granskning av andra viktiga näringsämnen som vitaminer visar på betydande svårigheter att som vegan tillföra det kroppen behöver. B-vitaminerna som förekommer rikligt i animalisk mat finns i mycket lägre halter i de flesta vegetabilier. Vitamin B12, ett mycket viktigt vitamin som om inte det tillförs kroppen leder till dödsfall, saknas helt.

Proteiner består av aminosyror vilka är helt nödvändiga för diverse kroppsfunktioner. I blandkost finns alla de olika aminosyrorna. En vegetarisk diet kan sakna denna helhet.

Soja är ofta en basföda för veganer för att det har relativt hög halt av protein. Men även sojan innehåller betydligt färre näringsämnen än animaliska livsmedel. Dessutom är ofta vegetariskt protein mindre tillgängligt för människokroppen än animaliskt protein.

Några frågor till en vegan:

Om djur blir invasiva, i överskott eller skadliga för den naturliga omgivningen, är det då otänkbart att döda och äta dessa?

Är det tänkbart att äta djur som är väldigt långt från evolutionärt högre stående varelser (exempelvis blötdjur som snäckor och musslor)?

Är det okej att äta älg, rådjur, vildsvin, ripa, fiskar och annat vilt som inte hålls i storskaligt lantbruk?

Ska ett barn som är under kroppslig tillväxt och en äldre person som är under kroppslig tillbakagång vara veganer?

I ett samhälle med ökande veganism minskar efterfrågan på animaliska produkter. Tyvärr då också på svensk matproduktion som är viktig för att vi ska kunna vara mindre beroende av import. Den lokala närheten till jordbruksprodukterna är viktig av både ekonomiska och miljömässiga själ.

Den av veganer så eftertraktade sojan kan inte odlas i Sverige utan den måste transporteras långväga med den miljöbelastning det innebär. Den storskaliga sojaodlingen på intensivodlade jordbruksområden är också väldigt belastande för jordmånen och naturen i övrigt.

Bekämpningsmedel och konstgödning är i längden destruktivt. Ett inhemskt jordbruk med mesta möjliga naturgödsel är i stor kontrast till det storskaliga internationella jordbruket. Naturgödsel ingår i ett kretslopp och visar på behovet av djur. På begränsad individnivå kan veganism fungera men inte i ett dominerande sammanhang. Till slut är odlingsmarken i total avsaknad av humus och självdegraderad som bra odlingsmark.

Till sommaren ska det alltså komma nya kostråd via NNR. Råd som drar åt veganhållet. Råd som inte lyfter fram vikten av näringstät mat.

Livsmedelsverket tycks också vara inne på den linjen. Verkets roll ska till allra största delen vara en institution för kostråd till allmänheten av näringsmässiga och hälsobefrämjande skäl. Miljöaspekter ska betraktas och regleras från andra institutioner och samhällsorgan som Naturvårdsverket, Jordbruksverket och Miljödepartementet.

Man kan inte jämka kost- och näringsråd med storskaliga miljövårdssatsningar. Med andra ord kan man inte gå under ribban för de nödvändiga kostbehoven för syften bortom de personliga, individuella behoven.

Lars Malmberg
Fil mag, kemist, Smedjebacken