Den nya livsmedelsstrategin måste omsättas i handling, av både makthavare och lantbrukare. Det är vad landet Sverige behöver och det kommer att stärka vår beredskapsförmåga, både i freds- och kristider, skriver Palle Borgström.
Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Nyligen överlämnade jag en lista på förslag till en uppdaterad livsmedelsstrategi till landsbygdsministern. Efter flera månader av internt arbete så har vi inom LRF tagit fram ett gediget material på vad vi tror behövs för att skapa verklig skillnad på gårdsnivå för våra medlemmar.
Den tidigare livsmedelsstrategin, som antogs 2017, har varit ett viktigt verktyg för att samla politiker och beslutsfattare kring betydelsen av inhemsk produktion av livsmedel. Runt om i landet har det gjorts stora insatser från LRFs medlemmar för att få till regionala livsmedelsstrategier som anpassats efter lokala förutsättningar. Men i samband med kostnadskrisen och kriget i Ukraina såg vi inom LRF att den nationella livsmedelsstrategin var skriven för en annan verklighet än den som vi nu lever i.
I en uppdaterad livsmedelsstrategi föreslår LRF bland annat tydligare mål, både vad gäller ökad försörjningsgrad av livsmedel och handelsbalans. Vi vill se åtgärder som främjar inhemsk produktion av viktiga insatsvaror som gör jordbruket mindre sårbart vid handelsstörningar. Viktiga klimat- och miljöåtgärder ska gå hand i hand med en hållbar och ökad produktion och vid avvägningar mellan olika samhällsmål måste livsmedelsproduktionen värderas högre än i dag. Betungande administration och krångliga regelverk är ett stort hinder för företagare att bedriva och expandera sin verksamhet, så det måste till regelförenklingar och bättre implementering.
Utöver primärproduktionen så är jordbruket också beroende av en stabil livsmedelskedja, en bransch- och gårdsnära forskning och tillgång på kapital. Förslagen är många, men det finns också stora möjligheter att förändra och förbättra.
Ett överlämnande av ett förslagspapper till departementet betyder inte att arbetet är färdigt. Tvärtom, nu måste våra förslag få gehör och så småningom omsättas i praktiken. En pappersprodukt på regeringskansliet kommer inte att så nya fält eller fylla nya stallar och växthus. Men politisk tydlighet, förankrade målsättningar och ett myndighetsarbete som ger konkurrenskraftiga förutsättningar gör att lantbrukare kan ta tryggare och ambitiösare affärsbeslut. Det leder, i sin tur, till mer hållbar och svensk produktion.
Den nya livsmedelsstrategin måste omsättas i handling, av både makthavare och lantbrukare. Det är vad landet Sverige behöver och det kommer att stärka vår beredskapsförmåga, både i freds- och kristider.
Palle Borgström, förbundsordförande LRF
