Så kan glappet mellan teori och praktik minska
Den kunskap som kan utbytas mellan lantbrukare och agronomstudent är ovärderlig, skriver Madeleine Persson.
Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Lantbruk är en framtidsbransch hör jag allt som oftast. Men jag har börjat fundera en del på vad det egentligen betyder. Möjligheterna till arbete inom de gröna näringarna är både stora och breda. Allt från arbete på myndigheter till rådgivning och praktiskt lantbruk. Alla funktioner behövs, men respekten mellan aktörerna och utbildningsnivåerna saknas.
Jag är inne på mitt fjärde år som agronomstudent. För mig har den praktiska delen inom jordbruket varit naturlig eftersom jag är uppvuxen på en gård. När jag i dag presenterar mig som agronomstudent för dem som jobbar på lantbruk så förutsätter de att jag saknar praktisk kunskap. Utifrån det har jag funderat på om utbildningarna verkligen är relevanta för de yrken som finns inom jordbrukssektorn. Det vore bra om det hade funnits krav på praktisk erfarenhet till de teoretiska programmen som en del i antagningskraven, för att öka förståelsen för den praktik som man kommer att jobba för efter examen.
Även om utbildningen är teoretisk har jag flera gånger fått möjlighet att under studietiden besöka olika gårdar. Där har jag haft förmånen att lyssna och diskutera med kunniga lantbrukare om deras verksamhet. Samtidigt vet jag att universitetet har svårt att få lantbrukare att ställa upp för att ta emot studenter. På mitt senaste studiebesök uttryckte lantbrukaren att det kändes som en plikt att ställa upp för att ge en insyn i verksamheten. Hens uppfattning var även att lantbrukare inte kan begära att personer som utbildas för de gröna näringarna ska få den praktiska kompetens som näringsliv och myndigheter behöver om det inte ges tillgång till praktik och företagsbesök.
Den kunskap som kan utbytas mellan lantbrukare och student är ovärderlig. Samtidigt som studenter kan dela med sig av de senaste kunskaperna och forskning kan lantbrukare dela med sig av sin praktiska verklighet. Glappet mellan teori och praktik kan därmed minska. Universitetet har ett stort ansvar för att dialogen mellan studenter och lantbrukare sker på ett respektfullt sätt. Förberedelser behöver göras inför mötena så att lantbrukarna kan känna sig trygga med att lämna ut uppgifter som kan bidra till ökad praktisk kunskap för studenterna.
Som jag inledde med är vårt gemensamma mål att utveckla svensk livsmedelsproduktion. Med en gemensam målbild undviks spänningar och konflikter eftersom alla kommer arbeta mot samma mål.
Madeleine Persson, blivande husdjursagronom