Skjut vargen och stoppa landsbygdens lidande
Det är dags att visa att människan är toppredator och skjuta av vargen. Om inte det görs hotas livet på landsbygden, skriver Johannes Thernström och Carl-Oscar Franzon, MUF.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Hur mycket ska vi låta djur förstöra för oss människor innan det är befogat att vi visar vem toppredatorn är? Bara under de tre senaste veckorna har 27 får dödats av varg i landsbygdskommunen Orust. Veckan innan fick tre tackor sätta livet till i en vargattack i Västervik. Ortsnamn som Orust och Västervik hör till ovanligheterna i nyheter om vargattacker, men situationen har tillåtits urarta till den grad att vargen snart parasiterar på hela den svenska landsbygden. Samtidigt diskuterar riksdagspartierna endast om de knappt ska justera storleken på stammen. Men det enda sättet att få en långsiktigt hållbar situation är att skjuta av vargen helt.
Antalet vargar i Sverige har ökat till 395 individer och reviren breder ut sig alltmer. Det är långt fler än riksdagsbeslutet om att bevara 170 till 270 individer. Samtidigt som vargarna blir fler, ökar också skadorna. Förra året dödades 550 tamdjur av vargar och antalet vargattacker har tredubblats på två år. Dessutom finns det ett stort mörkertal bland utsatta djurägare som inte vågar anmäla attacker på grund av hot från så kallade djurrättsaktivister. En undersökning av SLU från i år visar att toleransen mot varg har sjunkit bland medborgarna och att en majoritet inte accepterar att bo nära vargen. Inställningen till vargens vara eller icke vara skiljer sig dock stort mellan stad och land.
I grunden handlar vargfrågan om rätten att kunna leva och verka i hela landet. Alltfler bönder tvingas lägga ned sin djurhållning som en konsekvens av vargens närvaro. Det borde oroa alla som bryr sig om biologisk mångfald eftersom hagmarker som betas av djur har rikast ekosystem. Den grupp som drabbas värst av den förda rovdjurspolitiken är samerna. Rovdjuren dödar enligt Viltskadecentrum upp emot 50 000 renar varje år.
Jakten, som är en stor del av många landsbygdsbors vardag, försvåras och i vissa fall fördärvas av vargen. Enligt Naturvårdsverket socioekonomiska analys över vargstammen kostar varje revir en miljon kronor om året för markägarna. Kostnaderna beror främst på att jakt inte kan bedrivas. Varje jaktsäsong får också flera jakthundar sätta livet till och all älg som vargar dödar leder till minskad älgjakt.
De som motsätter sig idén om en kraftigt minskad vargstam menar att vargen är viktig att bevara och att landsbygdens folk helt enkelt får leva med dess konsekvenser. Men det finns inget egenvärde i att bevara vargen som finns i Sverige idag. Därav följer att vi utrotade vargen till 1970-talet. Den varg som finns i Sverige idag har ingen bakgrund i landet och den euroasiatiska vargen som art är inte utrotningshotad, utan det finns nästan 200 000 individer av den. Därutöver har den kända vargforskaren David Mech ifrågasatt att vargens påverkan på ekosystemet är så positivt som ofta hävdas. När vargen återetablerades i Sverige på 1980-talet fanns förhoppningar om dess effekt på ekosystemet. En rapport från SLU visar dock att dessa effekter har uteblivit, till stor del på grund av att människan finns som toppredator i naturen.
Till syvende och sist skadar vargen människan och dess levebröd. Nackdelarna överväger fördelarna med ett djur som varken kommer härifrån eller gynnar ekosystemet. Det är dags att politikerna börjar lyssna på folket vars vardag på riktigt påverkas av den förda rovdjurspolitiken.
Johannes Thernström, förbundsstyrelseledamot MUF
Carl-Oscar Franzon, distriktsordförande MUF Jämtland