Vad är hållbarhet i skogen?
Det eviga knaprandet på skogsägarnas inflytande över sin egendom är oacceptabelt i en rättsstat, ja till och med kanske ohållbart. Det skriver skogsförvaltaren Anders Pettersson.
Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Hållbarhet har blivit ett av vår tids viktigaste ord. Det är ett komplext begrepp som det slarvas en del med. Ofta blundas det för det faktum att olika delar av vad som ses som hållbart lätt kommer i konflikt med varandra. Grupper med specifika intressen snävar gärna in definitionen så att det ska gynna just deras sak.
Inte minst i skogsbruket ses baksidorna med smala tolkningar av begreppet. Till exempel så verkar ett flertal miljöorganisationer anse att ett storskaligt införande av hyggesfria skogsbruksmetoder vore undergörande för det hållbara.
Ur flera synvinklar är det knappast sant. Hållbarhet måste ses utifrån en helhet i större skogslandskap och inte på bestånds- eller fastighetsnivå. Beroende på omgivningen kan därför olika former av skogsbruk vara hållbart i ett och samma bestånd. I det större skogsekosystemet är det sammansättning av och proportioner mellan avsättningar, brukningsmetoder och detaljhänsyn som är avgörande för det ekologiskt hållbara.
Det är ingen tvekan om att användning av trakthyggesbruk på en för stor del av skogsmarken är ohållbart med avseende på mångfald. Men en omfattande övergång till hyggesfria metoder löser inte mångfaldsproblematiken och blir framför allt inte hållbar med tanke på skogens tillväxt, vilket är till nackdel för både klimat och ekonomi.
Utopiska tankar om att skogar ska lämnas obrukade för att maximera koldioxidupptaget faller förstås på sin egen orimlighet. Det vore faktiskt ohållbart att inte bruka skog när brukandet leder till minskad användning av ohållbar fossil konsumtion. När det gäller hållbart brukande av ett skogslandskap bör det alltså sökas en nivå som optimerar hållbarheten utifrån så många aspekter som möjligt.
I sammanhanget är det viktigt att komma ihåg att merparten av skogsmarken i Sverige ägs av enskilda. Deras rätt till att få sköta sin skog med någorlunda frihetsgrad måste beaktas. Vill samhället styra åt något håll måste det vara med morötter och inte med piskor.
Det eviga knaprandet på skogsägarnas inflytande över sin egendom är oacceptabelt i en rättsstat, ja till och med kanske ohållbart? Tyvärr finns orosmoln inom EU som tyder på en fortsatt negativ sådan utveckling för den svenske skogsägaren.
Anders Pettersson, skogsförvaltare, Sorsele