Varför jagas den enskilde avloppsägaren?
Det är svårt att förstå varför medborgare med enskilt avlopp jagas, medan kommunala reningsverk kan släppa ut större mängder av avloppsvattnets fosfor, skriver Jan Hylander i en slutreplik.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Slutreplik i debatten om fosforfällor.
Som vanlig medborgare är det svårt att förstå hur ett kilo fosfor som årligen släpps ut nere i marken från en enskild fastighet motiverar viten på runt 50 000 kronor, medan de kommunala reningsverken regelbundet kan släppa ut väsentligt större mängder av avloppsvattnets fosfor räknat per person, direkt i ett ytvatten utan sanktioner.
”Bit inte den hand som föder dig” reflekteras i Jon Petter Gustafssons avslutningskläm att det finns mer forskning att göra kring vart fosforn från små avlopp tar vägen. Varför inte studera vad som händer med reningsverkens kvarvarande fosfor och PFAS med flera persistenta gifter som sprids på våra åkrar där framtida generationer ska odla sina livsmedel? Frågan är om Gustafsson inte tänkt fel och vilseleder politiker och myndigheter med uttalandet att det finns behov av bättre, mer klimatneutrala och helst billigare fosforfällor.
Så länge säker kunskap saknas som diskvalificerar forskningen bakom Naturvårdsverkets allmänna råd från 1987, Blå boken, så finns ingen anledning att frångå den gamla uppfattningen att fosfor fastnar långsiktigt i mark, understött av växternas upptag. Varför inte framföra detta till Havs- och vattenmyndigheten och råda den att avvakta med krav på särskild fosforrening för markbaserade anläggningar tills det är visat att det minskar igenväxning av sjön eller havsviken? Kan det vara reningsverkens slamspridning av hundratals kilo fosfor på markytan, ofta intill diken, som ger övergödningen?
Det absolut mest resurseffektiva är att arbeta med torra eller vattensnåla toalettlösningar i stället för att spola ner avföringen med vatten, vatten som vi sen inte klarar att återställa till dess ursprungliga dricksvattenkvalitet. Ett viktigt steg är att politikerna omgående kräver resurseffektiva avloppslösningar vid all nybyggnation i tätorterna, där storskalig styrning krävs. För landsbygdens avlopp räcker det med neutral rådgivning från oberoende aktörer, i motsats till miljökontorens och VA-guidens handläggning och rådgivning med nuvarande ekonomiska incitament.
Varför inte anamma det naturliga, lokala kretsloppet? Mat som kommer från naturen ska - efter att det konsumerats av människor och djur - återbördas till naturen genom ett lokalt kretslopp. Inte genom konstlad rening med industritillverkade kemikalier och grävda ledningar och till sist hamna i havet. Har människan blivit så teknikfixerad att vi helt tappat tilliten till Moder Natur?
Lars Hylander, oberoende forskare