Vi bedriver inte en jakt på idisslare

Stefan Hellstrand ifrågasätter i Land Lantbruk i ett debattinlägg om Sveriges Radios journalist Daniel Öhman verkligen har fog för att påstå att det råder “stor enighet i forskarvärlden om att vi borde minska vår kött- och mjölkkonsumtion för klimatets skull”. Eftersom forskare brukar vara försiktiga med att uttala sig om vad vi bör göra (vilket är en normativ fråga) så uttrycker de sig oftast inte precis så. Men det den samlade forskningen tydligt visar, och det som ledande forskare inom detta fält framför, är att det kommer att vara mycket svårt att nå politiskt beslutade klimat- och miljömål med västvärldens höga animaliekonsumtion. 

Den slutsatsen baseras inte som Hellstrand påstår på ett fåtal studier som bygger på varandra, utan på ett mycket stort antal studier från olika forskargrupper som använder olika typer av metoder och modeller och som skiljer sig i utgångspunkt och antaganden, varav den senaste i raden kom ut för bara någon vecka sedan (6 mars 2023).

När vi forskare gör olika beräkningar och scenarier för framtida kosthållning så är det för att visa vilka konsekvenser olika val får. Det betyder inte att vi nödvändigtvis förespråkar det scenario med lägst klimatpåverkan (till exempel ett scenario helt utan animalier eller med mycket kyckling). Det finns mycket annat som måste vägas in såsom djurvälfärd, markbördighet, hälsa och andra miljö- och samhällsaspekter.

Att åstadkomma ett hållbart livsmedelssystem handlar mycket om att hantera målkonflikter som uppstår i omställningen till ett mer hållbart samhälle. Till exempel krävs ett antal betande djur för att hävda naturbetesmarkerna, men samtidigt bidrar dessa idisslare till klimatförändringar, och då spelar mängden djur roll för att klimatmål ska nås. Mycket av vår forskning handlar om att hitta en balans mellan djurhållningens olika positiva och negativa värden.

Till exempel har några av oss tagit fram scenarier för Norden där livsmedelsproduktionen maximeras samtidigt som vi har rejält med vall i växtföljden och naturbetesmarkerna hävdas och där klimatpåverkan samtidigt minskar väsentligt. I dessa scenarier har vi ungefär lika många idisslare som i dag i Sverige. Den svenska konsumtionen av kött minskar dock även i dessa scenarier väsentligt, eftersom mycket av dagens nötköttskonsumtion (cirka 40 procent) är import och eftersom produktionen i framtiden behöver fördelas på fler människor. Det är alltså viktigt att skilja på konsumtion och produktion. Nästan alla scenarier från olika forskargrupper som på olika sätt försöker nå flera olika hållbarhetsmål kommer fram till att det inte går med dagens höga konsumtionsnivåer av kött och mejeriprodukter i västvärlden.

Med dessa klargöranden vill vi visa att vi inte bedriver “en jakt på idisslare”. Idisslare är fantastiska när de omvandlar för oss människor osmältbar och på andra sätt oanvändbar biomassa till näringstäta livsmedel, när de betar och bevarar värdefulla betesmarker och bidrar med estetiska och kulturella värden i landskapet. I systemstudier som några av oss har varit inblandade i och som utgår från dessa värden gynnas också idisslare över gris och kyckling. Men det påverkar inte det faktum att utan en minskad konsumtion av animalier i västvärlden blir det mycket svårt att nå globala klimat- och miljömål.

Elin Röös, lektor hållbara livsmedelssystem, SLU
Rasmus Einarsson, postdoktor med fokus på lantbrukets näringsflöden, SLU
Line Gordon, professor i vetenskap om hållbar utveckling med fokus på livsmedel, föreståndare Stockholm Resilience Centre
Fredrik Hedenus, biträdande professor i hållbar utveckling och systemanalys, Chalmers Tekniska Högskola
Johan Karlsson, postdoktor med fokus på djurens roll i hållbara livsmedelssystem, Sveriges lantbruksuniversitet
Martin Persson, biträdande professor i markvetenskap, Chalmers Tekniska Högskola