Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Debatt 2 oktober

Myndigheterna måste sluta ifrågasätta äganderätten

Förtroendet mellan skogsägare och myndigheter måste återskapas genom att äganderätten stärks och avsättningar för naturvård sker genom frivillighet och alltid med en ersättning. Det räcker med alla de brukandebegränsningar som finns i Sverige, skriver Helena Lindahl (C).

Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

 Begränsningarna i markägarnas ägande- och brukanderätt får räcka nu, skriver Helena Lindahl.
Begränsningarna i markägarnas ägande- och brukanderätt får räcka nu, skriver Helena Lindahl.

Den svenska äganderätten har under senare år blivit allt mer ifrågasatt från myndighetshåll. Det är en uppfattning som uttryckts av både äganderättsexperter, skogs- och markägare och även genom domstolsbeslut. Från framförallt skogsägare har ett missnöje riktats mot regeringens ickehantering av frågorna när myndigheter ifrågasätter äganderätten i fall efter fall.

Det är allvarligt eftersom det utgör ett sluttande plan. Kan man se mellan fingrarna när en skogs- eller markägare får sin äganderätt kränkt med motiveringen att det är för ett gott ändamål, så finns det i förlängningen en risk att även andra former av ägande drabbas.

Ett ifrågasättande av äganderätten skapar osäkerhet i investeringar och en ekonomisk otrygghet för den enskilde. Förutsägbarhet och trygghet är ändå fundamentala förutsättningar vid investeringar och därför är utvecklingen negativ för Sverige i allmänhet och landsbygden i synnerhet.

Det spiller dessvärre även över på Sveriges internationella anseende. I den senaste rapporten från den kanadensiska tankesmedjan Fraser, som kartlägger hur den ekonomiska friheten ser ut i världens länder, framkommer att Sverige tappar mark i bland annat skyddet av äganderätten. I global jämförelse ligger vi relativt högt när det gäller den ekonomiska friheten, men för tio år sedan låg vi på plats 16, för två år sedan på plats 20 och nu har vi halkat ned till plats 35.

Det säger någonting och det är inte en utveckling som uppstått i ett vakuum.

Vi har myndigheter som till och med försökt hävda att brukande av fjällskog inte utgör ”pågående markanvändning” för att kunna stoppa avverkning och dessutom slippa betala ersättning till markägaren.

Vi har dessutom stora frågetecken när det gäller inlösen av åkermark i samband med infrastrukturbyggen. Det finns exempel på markägare som ersätts med småpengar för intrånget samtidigt som statens underentreprenörer kunnat skrapa av matjorden och sälja den vidare till ett avsevärt högre pris.

Även ägare av småskalig vattenkraft har stött på stora problem med det offentliga.

Den nya lagstiftningen där miljöhänsyn och elproduktion ska gå hand i hand, får inte genomslag fullt ut. Myndigheter som har i uppdrag att minska på kraven och utnyttja undantag lyssnar inte på det örat utan fortsätter som om inget hänt, vilket drabbar de småskaliga vattenkraftsägarna. Här måste regeringen faktiskt styra sina myndigheter tydligare och peka med hela handen på den lagstiftning som faktiskt är antagen – en lagstiftning som värnar både vattenkraft, äganderätt och miljöhänsyn.

Parallellt med allt detta finns en förtroendemässig aspekt som jag ständigt påminns om av de mark- och skogsägare jag träffar och pratar med – nämligen tilltron till statliga myndigheter och samhället. Om enskildas ägande ständigt utmanas så kommer det att motverka det som vi politiker vill – nämligen att ha ett starkt och gärna decentraliserat ägande samtidigt som vi i vissa fall vill kunna bevara det som är skyddsvärt. Redan idag är det många som är oroade över att det ska finnas nyckelbiotoper på den egna marken och genom det förlora allt ekonomiskt värde av sin skog. Skogsägare skyndar sig att ta ner den äldre skogen av rädsla för att den ska skyddsklassas. Vad har då staten egentligen vunnit – förutom markägarnas misstro och mindre biologisk mångfald?

Centerpartiet vill att tilliten och förtroendet återskapas mellan skogsägare och myndigheter genom att äganderätten stärks, avsättningar för naturvård sker genom frivillighet och alltid med en ersättning. Vi vill även vara tydliga med en annan sak – det räcker nu. Det räcker med alla de brukandebegränsningar som finns av skog och mark i Sverige.

Helena Lindahl,

riksdagsledamot och näringspolitisk talesperson, Centerpartiet

LÄS MER: Hon vill jobba för en lagändring

Relaterade artiklar

Till toppen