Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Debatt 11 juni

Peter Borring: Alla är välkomna i LRF

Alla som ser att organisationen fyller en funktion, för sig själva eller för svenskt jord- och skogsbruk, är välkomna i LRF. Däremot påtalar jag problemet med att ha ett volymmål för antalet medlemmar, men ett inte lika tydligt uttalat mål om andelen ansluten areal eller produktion, svarar Peter Borring.

Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

 Peter Borring, före detta ordförande i LRF Östergötland.
Peter Borring, före detta ordförande i LRF Östergötland. FOTO: Studio Dittmer

Svar till Sverker Liden, som har lyssnat på en poddintervju med undertecknad. Låt mig först vara väldigt tydlig med att för min del är alla som ser att organisationen fyller en funktion, för sig själva eller för svenskt jord- och skogsbruk, välkomna i LRF. Jag vill inte heller göra några motsättningar mellan stor och liten, hel- och deltidsföretagare.

Däremot påtalar jag problemet med att ha ett volymmål för antalet medlemmar, men ett inte lika tydligt uttalat mål om andelen ansluten areal eller andelen ansluten produktion. Med fokus på antal är det lätt att komma till slutsatsen att det finns många ägare av inte minst skog och att rekrytera dessa är viktigt för LRF att ska nå medlemsmålet.

Inom jordbruket finns en gemensam nämnare. Den som driver ett jordbruk vill att det ska bli skörd. Ingen pratar om ett skördefritt jordbruk. Inom skogen ser vi dock en betydligt bredare heterogenitet och drivkraft för ägandet. Det är inget fel i sig, utan en garanti för att vi ska få en mångfald i den svenska skogen.

Enligt Skogsbarometern uppger sex av tio tillfrågade skogsägare att det är jakt- och friluftsliv eller känslan av att äga mark som är den huvudsakliga drivkraften för ägandet. Det är inte heller fel i sig, men vad innebär det över tid för LRF om man aktivt för att uppnå ett volymmål, rekryterar in många medlemmar som inte alls har produktion som stark drivkraft?

Kommer det att bli lika självklart för LRF att i framtiden stå på barrikaderna för det aktiva brukandet och produktionen? Eller hamnar vår organisation i det dilemma som under ett antal år förlamade oss från att agera mera resolut i viltfrågan? Eller i frågan om byggande på åkermark? Med hänvisning till äganderätten som gemensamt kitt, kan man alltid skapa ett vetoläge i känsliga frågor inom LRF.

Den andra dimensionen jag vill lyfta är att jag undrar över de långsiktiga effekterna av att i en företagarorganisation rekrytera mot ett volymmål, en massa fastighetsägare som inte betraktar sig som företagare. Känner man sig hemma i en stor företagarorganisation?

Sverker Liden menar att jag föringar de hundratusentals ”passiva” ägare som bidrar med hälften av virket, men då missförstår han mig. Är man en aktivt brukande skogsägare, så tror jag inte det spelar någon roll om man är stor eller liten, eller för den delen driver andra produktionsgrenar inom jordbruk och trädgård. Då står man för produktion och enligt mig får det aldrig vara någon tvekan om att kärnan i LRF är produktionen inom jord, skog och trädgård.

Jag är fullt medveten om att mina åsikter inte är självklara för många och kanske rentav lite kontroversiella. Jag gör inte heller anspråk på att ha den rätta lösningen för framtiden, men att diskussionen om vad LRFs huvudfokus ska vara, kunde vara lite tydligare. Som styrdokumentet ”Vägen mot visionen” är formulerat kan alla som har en plätt mark utanför 50-skyltarna hitta något hos LRF som tilltalar dem. Det känns inte tydligt för mig.

Peter Borring,

Halvliten lantbrukare, Skänninge

LÄS MER: Kommer mjölk- och grisproduktionen att lämna de areella näringarna?LÄS MER: Därför lämnade Peter Borring sin LRF-post (Lantbrukspodden)

Relaterade artiklar

Läs mer om

Till toppen