Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Debatt 18 mars

Rädda naturbetesmarkerna i nya Cap

Läget är pressat för naturbetesmarkerna. Vårens förhandlingar om Cap blir helt avgörande för böndernas och markernas framtid, skriver debattörerna.

Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

 De senaste 30 åren har många artrika hagmarker övergetts eller planterats med skog, trots miljöersättningar, skriver debattörerna.
De senaste 30 åren har många artrika hagmarker övergetts eller planterats med skog, trots miljöersättningar, skriver debattörerna.

Att låta djur beta naturbetesmark är en av de mest hållbara modellerna för att producera mat i Sverige. I stället för monokultur, skapar produktionen artrika och väl fungerande ekosystem. Utöver naturbetesköttet får vi blommor, boplatser och föda åt pollinatörer, fågelkvitter och bedövande vackra landskap. Naturbetesmarkerna är också en miljö där träd får bli riktigt gamla, vilket är sällsynt i det omgivande skogslandskapet.

Men läget för den denna typ av djurhållning är pressad. De senaste 30 åren har många artrika hagmarker övergetts eller planterats med skog, trots miljöersättningar. Bara sedan slutet av 1980-talet har 20 procent av naturbetesmarkerna övergått till skog, samtidigt som stora arealer (100 000 hektar) åker omvandlats till betesmark. Det innebär att många djur förflyttats från biologiskt rika naturbetesmarker till före detta åkermark. Resultatet går att avläsa i antalet hotade arter. Det går dåligt för många dagfjärilar, vildbin och blommande örter. Dessvärre riskerar situationen förvärras i kommande versionen av EUs gemensamma jordbrukspolitik, Cap, enligt Jordbruksverkets egna analyser. Vårens politiska förhandlingar om den strategiska planen för jordbruket, som ska styra Sveriges implementering av EUs gemensamma jordbrukspolitik, blir därför helt avgörande för naturbetesbönderna och dessa markers framtid.

Vi vill särskilt påminna om att kommissionen är tydlig i sina rekommendationer: Sverige bör använda de verktyg som finns inom Cap för att förbättra gräsmarkernas dåliga status. Ett första steg vore att regeringen och samarbetspartierna ser till att ersättningen för skötsel av naturbetesmarker motsvarar full kostnadstäckning, vilket EU:s regelverk tillåter. I dagsläget ligger många marker långt under denna nivå. Men den största förändringen i nya Cap är att mellan 20 och 30 procent av gårdsstödet ska vikas för miljö-, klimat- och djurvälfärdsåtgärder i form av nya 1-åriga ersättningar. Hur politikerna väljer att prioritera mellan dessa åtgärder kommer i hög grad påverka lönsamheten för att använda naturbetesmarker i produktionen. Det paket av förslag som nu ligger på bordet innehåller visserligen bra stöd (blommande fältkanter, fång- och mellangrödor, proteingrödor), men sammantaget gynnas slättbygd framför skogs- och mellanbygd, där större delen av de naturbetesmarkerna finns. De djurvälfärdsersättningar som Jordbruksverket presenterat styr heller inte mot uppfödning på naturbeten. Utan ersättningar som riktas till naturbetesbönder och vallodling riskerar arealen naturbetesmark minska ytterligare.

För att komma till rätta med denna obalans föreslår vi en ersättning för stutar på naturbete. I Sverige finns cirka 150 000 tjurar som föds upp på stall. Genom att låta dem beta som stutar kan de få utlopp för sina naturliga behov, samtidigt som de bidrar till naturvård. Vi vill också att certifieringen Svenskt Sigill Naturbeteskött ska omfattas i kommande CAP för att få upp volymerna på detta sortiment i butik. Certifieringen garanterar att köttet kommer från djur som fått beta artrika hagmarker. Jordbruket i de mer svårbrukade landskapen, där majoriteten av naturbetesmarkerna finns, kan också stärkas genom justeringar i kompensationsstödet. Stöd till stallar, stängsel och restaurering kan också göra stor skillnad.

En högaktuell fråga är om vissa typer av naturbetesmarker ska hanteras med nationella medel, utanför Cap. Jordbruksverket föreslår att fäbodbruket ska ligga utanför Cap, och Naturvårdsverket har redovisat ett regeringsuppdrag som listar en lång rad marker som potentiellt skulle kunna ligga utanför Cap. Vi menar att detta i möjligaste mån bör undvikas, både för lantbrukarnas skull och för att garantera en långsiktighet i finansieringen. Målet måste vara att Sverige ska vinna acceptans hos EU-kommissionen för att hantera hela den mångformiga mångfalden i våra betesmarker inom Cap-regelverket. Men om detta inte är möjligt ser vi ingen annan utväg än ett kompletterande nationellt stöd för de naturbetesmarker som, enligt regelverket och dess uttolkare, har för många träd eller för lågt fodervärde. Vi vill dock tro att en kommission som lanserat den Gröna given och en strategi för biologisk mångfald borde kunna tänka nytt och tänka om, i detta avseende.

Jenny Jewert, expert hållbart jordbruk, Världsnaturfonden WWF, Maria Hoflin, projektledare Roslagshagar, Upplandsstiftelsen, Sofia Strandberg, ordförande, Naturbeteskött i Sverige, Torbjörn Eriksson, naturbetesbonde, Gymninge gård och Karl-Ivar Kumm, docent i lantbruksekonomi, SLU

LÄS MER: Törlans trick: Tajming och treraskorsningLÄS MER: Ensidig klimatdebatt som fokuserar på fel saker

Relaterade artiklar

Kommentarer

Genom att kommentera på Lantbruk så godkänner du våra regler.

Till toppen