Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Debatt 18 maj

Sluta krångla till det, Jordbruksverket!

Hade det inte varit enklare, bättre och ekonomiskt fördelaktigt om Jordbruksverket tillämpade regelverken i stället för att krångla till dem, undrar Jan-Erik Andersson.

Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

 Hade det inte varit enklare om Jordbruksverket tillämpade regelverken i stället för att krångla till dem, undrar Jan-Erik Andersson.
Hade det inte varit enklare om Jordbruksverket tillämpade regelverken i stället för att krångla till dem, undrar Jan-Erik Andersson.

Efter 25 år som medlem i EU borde de mest uppenbara felaktigheterna i jordbruksverkets stödhantering vara åtgärdade för länge sedan, men så är inte fallet. Ett särskilt allvarligt fel är dagsaktuellt, nämligen tillämpningen av den nya djurhälsoförordningen EU nr 2016/429. Efter månader av ovisshet om hur och när en lantbrukare ska registrera sin Anläggning flyttades sista datum fram till hösten 2021.

I dagarna kom Jordbruksverket med ännu ett besked – det behövs ingen omregistrering. Till saken hör att begreppet produktionsplats (PP) inte existerar i unionsrätten, det har alltid benämnts Anläggning (enligt EG-förordning nr 1760/2000). ”Produktionsplats” är ett svenskt påfund som rent faktiskt har fått till följd att mål och syfte med regler om märkning, registrering och journalföring inte är att lita på, den dag en allvarlig smitta behöver utredas.

En annan felaktighet gäller systemet för identifiering av jordbruksskiften. Under en följd av år har länsstyrelser och Jordbruksverket ändrat den så kallade blockarealen hos de allra flesta stödsökande lantbrukare. Ibland med tiondelar av ett hektar och ibland med flera hektar. Vissa år minskas arealen, andra år ökas den igen. Kommissionen har även granskat och därtill underkänt hur Sverige administrerar jordbruksskiften, vilket får till följd att ännu fler miljoner hämtas från Landsbygdsprogrammet för att betala ”böter” till Bryssel.

I en rapport från Europeiska revisionsrätten, nr 25/2016, redogörs på ett föredömligt och överskådligt sätt för hur arealer administrativt ska bestämmas. Hade Jordbruksverket gjort rätt från början hade vi haft referensskiften. Ett fysiskt referensskifte ska vara stadigvarande avgränsat i geografin, exempelvis med vägar, skogsmark, tomtmark eller vattendrag/minst krondiken. Denna avgränsning utgör sedan beräkningsgrund för den areal som den eller de som brukar mark inom blocket har att dela mellan sig.

Flera lantbrukare kan således söka stöd på skiften inom samma fysiska block. Varje lantbrukare ska dock inom det fysiska blocket tilldelas ett jordbruksblock som i sin tur delas in i jordbruksskiften utifrån grödkoder i SAM-ansökan. Med en korrekt tillämpning hade inga nya ommätningar av blockarealer varit aktuella. Om flera lantbrukare odlar mark inom samma fysiska referensskifte måste de i stället enas kring att den sammanlagda ansökta arealen inte överstiger fysiska referensskiftets areal – med utgångspunkt från det faktiska nyttjandet av marken. Hade det inte varit enklare, bättre och ekonomiskt fördelaktigt om Jordbruksverket tillämpade regelverken i stället för att krångla till dem?

Jan-Erik Andersson

Konsult EU-bonden, Bälinge

LÄS MER: Rädda naturbetesmarkerna i nya CapLÄS MER: Missgynna inte nötköttsproduktionen i nya jordbrukspolitiken

Relaterade artiklar

Kommentarer

Genom att kommentera på Lantbruk så godkänner du våra regler.

Till toppen