Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Debatt 13 april

Vattendirektivet ett hot mot Livsmedelstrategin

Vatten är vår viktigaste resurs och arbetet med att skydda och förbättra sjöar och vattendrag är oerhört viktig. Men det får inte innebära orimliga kostnader för kommuner, lantbrukare och andra verksamhetsutövare, skriver Kristina Yngwe (C).

Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

 Regeringen måste sätta ner foten så att inte den ekologiska statusen i sjöar och vattendrag blir orimligt dyr för kommuner och lantbrukare, skriver Kristina Yngwe.
Regeringen måste sätta ner foten så att inte den ekologiska statusen i sjöar och vattendrag blir orimligt dyr för kommuner och lantbrukare, skriver Kristina Yngwe.

Just nu pågår samråd kring de fem vattenmyndigheternas förslag till åtgärdsprogram. Åtgärdsprogrammen är en sammanställning av de åtgärder som ska vidtas under vattendirektivets sista cykel, under åren 2022-2027, och hdlar om åtgärder för att bland annat minska övergödning, åtgärda vattenhinder med mera.

För jordbrukets del riskerar dessa åtgärder att bli kostsamma. Samtidigt har riksdagen ställt sig bakom målen i regeringens livsmedelsstrategi som säger att livsmedelsproduktionen ska öka och att konkurrenskraften och lönsamheten ska stärkas. Med de redan små marginaler som svenska lantbrukare har blir kostnaderna för åtgärdsprogrammen tunga att bära.

Om de föreslagna åtgärdsprogrammen fastställs i sin nuvarande form innebär det dessutom mångmiljardbelopp för kommuner och enskilda att uppgradera VA-system, samt för vattenkraftsägare att riva ut eller vidta kostsamma åtgärder för att kunna fortsätta sin verksamhet.

I Vattenförvaltningsförordningen (VF) (2204:660) står att Vattenmyndigheten för en viss vattenförekomst ska besluta om mindre stränga kvalitetskrav om det är omöjligt eller medför orimliga kostnader att uppnå de strängare kraven, om de samhällsekonomiska behov som verksamheten fyller inte utan orimliga kostnader kan tillgodoses på ett sätt som är väsentligt bättre för miljön eller att alla möjliga åtgärder vidtas för att med hänsyn till verksamhetens karaktär uppnå bästa möjliga status.

I regeringens proposition 2017/18:243 Vattenmiljö och vattenkraft skriver regeringen att ”Ramdirektivets möjligheter till undantag och lägre ställda krav ska utnyttjas fullt ut”. Det är också något som riksdagen ställt sig bakom i beslutet 2018.

Denna möjlighet använder sig dock inte Vattenmyndigheterna av. Istället saknar Vattenmyndigheternas förslag till åtgärdsprogram i vattendirektivets sista cykel beslut om mindre stränga krav för vattenförekomster som inte kan uppnå god status på grund av jordbrukets påverkan. Vattenmyndigheterna anser att det saknas tillräckligt tydlig vägledning från Havs- och vattenmyndigheten. Samtidigt anger Havs- och vattenmyndigheten att tillräcklig vägledning givits till Vattenmyndigheterna.

När olika myndigheter gör olika tolkningar krävs politiskt klargörande. Regeringen måste därför tydliggöra hur 4 kap. 10 § VF ska tillämpas samt säkerställa att Vattenmyndigheterna följer riksdagens beslut om att nyttja alla möjliga undantag.

Vårt vatten är den viktigaste resursen vi har och arbetet med att skydda och förbättra den ekologiska statusen i sjöar och vattendrag är oerhört viktig. Men samtidigt får det inte innebära att orimliga kostnader läggs på kommuner, lantbrukare och andra verksamhetsutövare så att andra mål som t ex livsmedelsstrategin eller mål för landsbygdspolitiken inte nås. Nu måste regeringen sätta ner foten.

Kristina Yngwe,

Ordförande Miljö- och Jordbruksutskottet (C)

LÄS MER: Oansvariga tjänstemän styr Sverige mot avgrundenLÄS MER: ”Staten har blivit en förklädd miljöaktivist”

Relaterade artiklar

Kommentarer

Genom att kommentera på Lantbruk så godkänner du våra regler.

Till toppen