Om vi på allvar ska kunna möta den ökade risken för omfattande framtida skogsbränder, så är en välfungerande krisorganisation ett måste. Att MSB behöver förstärkningsresurser i form av luftburet släckande stöd med flygplan och helikoptrar är uppenbart. Det skriver Anna Nilsson.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
Den knastertorra inledningen av sommaren kom med ett överhängande skogsbrandshot över sig. Detta med torråret 2018 och dess förödande konsekvenser i allt för färskt minne. Turligt nog slog väderleken om och det blev ingen repris av tidigare års storbränder. Denna gång.
På andra sidan Atlanten härjar fortfarande massiva skogsbränder. Enligt uppgifter till Land Skogsbruk från Canadian Interagency Forest Fire Centre, CIFFC, så rör det sig om hela 6565 kanadensiska skogsbränder fram till i början på oktober. Fortfarande är över 700 bränder aktiva. För att få perspektiv så består den brandhärjade kanadensiska skogsarealen av 18,5 miljoner hektar jämfört med den totala svenska skogsarealen på 27,9 miljoner hektar.
Mycket har hänt inom den svenska krisberedskapen sedan de stora skogsbränderna 2014 och 2018. Branschgemensamma riktlinjer, utökade utbildningsinsatser och en tydligare organisation för hur samarbetet mellan kommuner, länsstyrelser och myndigheter ska gå till har inrättats.
Vid en skogsbrand ansvarar räddningstjänsten i första hand för släckningsarbetet, i samarbete med kommunen. Vid större bränder som berör flera kommuner får länsstyrelsen samordnande uppdrag. Om läget blir kritiskt så kan Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, förstärka räddningstjänsterna med extra resurser.
I Kanada har Försvarsmakten kallats in i släckningsarbetet. En liknande lösning ser inte ut att vara aktuell för den svenska Försvarsmakten, som just nu håller på att bygga upp sina resurser från låga nivåer. Myndigheten behöver i första hand prioritera sina militära uppgifter, inte minst inför ett stundande Nato-inträde.
I dagsläget har MSB ett avtal med ett privat företag om att det ska finnas minst tio släckande helikoptrar under skogsbrandssäsongen. Nuvarande avtal löper ut i år. Systemet känns ärligt talat både dyrt och bräckligt, helt i linje med det svenska ”just in time”-tänket som har genomsyrat svensk beredskap under de senaste decennierna.
Om vi på allvar ska kunna möta den ökade risken för omfattande framtida skogsbränder i kombination med prognoser för en ökad frekvens av extremväder, så är en välfungerande krisorganisation ett måste. Att MSB behöver förstärkningsresurser i form av luftburet släckande stöd med flygplan och helikoptrar är uppenbart.
Detta går att lösa genom ett utökat ansvar till de myndigheter inom Totalförsvaret som redan har flygande resurser, exempelvis Kustbevakningen.
När Sverige rustar upp borde brandbekämpningen vara en självklar del. Vi behöver vara proaktiva och kan inte lägga vårt hopp till lyckosam väderlek inför kommande allvarliga brandsäsonger.
Anna Nilsson
