Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Replik på ledartexten Invasiva ogräs - en tickande fältbomb av Anna Nilsson.
Det är bra att frågan med ökad förekomst av problemogräs lyfts. Vi har många duktiga lantbrukare i Sverige som tar spridningen av invasiva ogräs på allvar och har stenkoll på vad som finns i deras fält. Men tyvärr är där många som blundar för problemen. De vill inte veta, låtsas inte om det eller rent av skäms för att de har fått in något oönskat i grödan. Men att sticka huvudet i sanden har sällan varit lösningen. Ta i stället hjälp om ni är osäkra på vad som finns i era fält.
Vi ser att framförallt råttsvingel och lostorna ökar i fält, både i fröodlande områden och där som aldrig varit fröodling förr. Det finns spannmåls- och fröodlingar som har blivit nedputsade eller ensilerade på grund av för högt ogrästryck. Det vill vi inte ska öka.
Ska vi fortsätta kunna producera högkvalitativt utsäde framöver har vi en stor utmaning då herbiciderna minskar och resistensen ökar.
Vi ska nog ta tillbaks lite av den gamla kunskapen som fanns eller användes mer förut. Det handlar om en varierad växtföljd, odla vall i större utsträckning, så mer vårgrödor och inte minst - spendera mer tid i fält.
Vi var några som i somras besökte en lantbrukare i England som gjorde mycket rätt i renkavleproblematiken. Han la 6 veckor i fält med handplockning eller glyfosatbehandlade de värsta partierna. Enligt honom själva så tog han 2 ton högre veteskörd per hektar än grannarna på grund av lägre renkavletryck samt mycket lägre herbicidkostnad. Men så la han tid på handarbetet i fält i stället. Så borde fler svenska växtodlare göra, det går om man vill!
Växtodlingsrådgivarna i England menar att renkavlen inte ökar på samma vis längre då medvetenheten bland lantbrukarna ökat, de erkänner att de har problem och gör något åt det.
Så passa på nu, ut och titta i era fält, först och främst där tröskan och pressen kör in. Lär känna igen ogräsen.
Det är den första oönskade plantan på gården som är viktigast att stoppa.
Jörgen Persson
Fröodlingsrådgivare, Skånefrö
Östra Tommarp