Banbrytande när skogarna möter parkerna
Mötet mellan landskapsarkitekter och jägmästare är nyckeln. De förstnämnda vet hur man gör miljön inbjudande, jägmästarna vet hur skogen utvecklas dynamiskt. Det skriver Pär Fornling.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
"Om inte berget kommer till Mohammed får Mohammed komma till berget..." är ett användbart ordspråk i flera sammanhang, exempelvis: Om inte allmänheten kommer till skogen får skogen komma till allmänheten
Den som vill se det i verkligheten kan besöka landskapslaboratoriet vid SLU i Alnarp där 15 hektar åkermark omvandlats till ett område i gränslandet mellan skog och park.
Resultatet av samarbetet mellan skogsvetenskap och landskapsarkitektur är en inbjudande miljö där man med inhemska trädslag visar möjligheten att få mycket mer träd i städer och tätorter. Alla meningslösa grönytor kan förvandlas till något helt annat.
I laboratoriet växer björk i räta rader och blandas med fågelbär, vitgrå aspar reser sig som marmorpelare, bokar har fått en udda beskärning och hasselsnår formar tunnlar...
Det är en lockande lekmiljö för barn och rekreation för vuxna. Landskapslaboratoriet är unikt i världen och nyligen kom boken "Woods go urban" där arbetet dokumenterats av en grupp forskare.
Fördelarna är många. Boendemiljön lyfter, träden binder koldioxid och mikroklimatet förbättras. Ytterligare ett argument är att öka förståelsen för skog i vid bemärkelse.
Dagens låsta diskussion handlar nästan bara om biologisk mångfald och en del klimat. Det finns, tack och lov, en antydan till att lyfta fram en trivsam skog för människan i debatten, det som kallas sociala värden. I all välvilja skjuts ofta över målet. Det är utmärkt om man får ut fler på långa vandringsleder, men så ser inte verkligheten ut för en majoritet av befolkningen. Målet om sociala värden borde formuleras utifrån den breda allmänhetens behov av skog och träd.
Då kan det gärna börja i miljöer från landskapslaboratoriet och fortsätter ut i tätortsnära skogar med bilparkeringar och elljusspår. På så sätt befrämjas folkhälsan för de många, inte eliten av den terränggående allmänheten. Och förståelsen för skog och träd ökar.
Mötet mellan landskapsarkitekter och jägmästare är nyckeln. De förstnämnda vet hur man gör miljön inbjudande, jägmästarna vet hur skogen utvecklas dynamiskt.
De tätortsnära skogarna leder vidare ut i det ordinarie landskapet, också det kan bli mer välkomnande med ganska små medel. Det är inget problem att kombinera friluftsliv med produktivt skogsbruk, det krävs lite eftertanke och mer fokus på målet om sociala värden. Inte bara mångfald.
Det finns en ny utbildning i samarbete mellan landskapsarkitektur och skogsvetenskap.
De första studenterna på Skog och Landskap är inne på tredje året. Förhoppningsvis väljer många att fortsätta två år för att bli jägmästare. Det kan bli en vitamininjektion för skogsbruket.
Pär Fornling