Naturrestaureringslagen ska inte ses i ett vakuum. Det är bara ett förslag av många under den här mandatperioden som går tvärt emot svenska intressen inom skogsbruket. Det skriver europaparlamentarikern Jessica Polfjärd (M).
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Replik på debattartikeln Den svenska skogen försvaras bäst vid förhandlingsbordet av europaparlamentarikern Emma Wiesner (C).
Att Emma Wiesner känner sig tvungen att försvara sin ja-röst i slutomröstningen om naturrestaureringslagen är förståeligt. Det är ändå talande att det var vänstern och de gröna som firade när det blev klart att förslaget fått stöd. Att det var Centerpartiet som möjliggjorde deras seger är en förlust för det svenska skogsbruket.
När vi i Europaparlamentet röstade innan sommaren valde vi moderater att vara tydliga: nu får det vara nog med lagstiftning som hotar svenskt skogsbruk. Vi röstade därmed nej till ett förslag som vi anser inskränker på äganderätten, det nationella självbestämmandet, och de gröna näringarnas förutsättningar. Jag har full respekt för att Centerpartiet landade i en annan slutsats. Det vore däremot klädsamt om de ville försvara sig utan att fara med anklagelser som inte bottnar i verkligheten.
Till att börja med är Emma Wiesner fullt medveten om att de förbättringar hon tar upp inte hade varit möjliga utan att Moderaterna och vår partigrupp gjorde en insats. Dessa gjorde texten betydligt bättre och hade inte varit möjligt utan ett konstruktivt samarbete mellan M och C. Att kalla det för att vi “resonerade annorlunda" är inte bara felaktigt utan sänker även nivån på svensk skogsdebatt.
Men Emma Wiesner har i sin text rätt i en sak: Moderaterna röstade nej till förslaget, förbättringarna till trots. Vi står, till skillnad från Centerpartiet, fast förankrade i uppfattningen att förslaget om naturrestaurering måste göras om i grunden. Därtill kvarstår ett problem: efter att Europaparlamentet har röstat i frågan ska man nu förhandla med ministerrådet. Det är svårt att se hur resultatet i slutändan blir acceptabelt ens för Centerpartiet.
Värt att notera är också att Centerpartiets systerpartier från Nederländerna, Österrike, Tyskland och Tjeckien landade i samma position som Moderaterna. De är alla politiker som har hög trovärdighet i skogs- och jordbruk och jag har svårt att se Emma Wiesner anklaga sina partikollegor för att gå emot sina nationella intressen när de likt oss röstar nej.
Naturrestaureringslagen ska inte ses i ett vakuum. Det är bara ett förslag av många under den här mandatperioden som går tvärt emot svenska intressen inom skogsbruket. EU-kommissionens förslag har blivit allt mer radikala under åren och en av anledningarna är antagligen att de inte mötts av ett hårt och kompakt motstånd. Det håller inte.
Det är som Emma Wiesner säger: det svenska skogsbruket är hotat. Tyvärr lär den trenden fortsätta så länge politiker som säger sig värna skogsbruket i slutändan byter fot och röstar för förslag de veckan innan ville förkasta. Lika självklart som det är att göra allt för att försöka få igenom sin politik borde det därför vara att säga nej till lagstiftning som inte håller måttet.
Emma Wiesner beskriver det själv så väl: Ingenting får lämnas åt slumpen. Tyvärr följer hennes politiska agerande inte det resonemanget. Vi moderater vill i alla fall under EU-valrörelsen nästa år kunna titta svenska skogsägare i ögonen och säga att vi gjorde allt i vår makt för att stoppa ett förslag som hotar svenskt skogsbruk.
Vad Emma Wiesner och hennes kollegor ska säga är det nog många som frågar sig.
Jessica Polfjärd (M)
Europaparlamentariker
