Politiken utformas på ett sätt som förenklar för folk att leva, verka och driva lönsamma företag på landsbygden.
Det ger ett effektivt brandskydd för Sveriges såväl som Europas befolkning. Det skriver Anna Nilsson.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
Dramatiska skogsbränder har härjat runtom i Europa under senare år. Över 500 000 hektar brann i EU under 2021, vilket är den näst värsta brandsäsongen på 20 år enligt skogsbrandsinformationssystemet European Forest Fire Information System, EFFIS. Turkiet drabbades värst i Europa, följt av Italien och Spanien.
Torka, höga lufttemperaturer, flera åskoväder och starka vindar ökar riskerna för svåra, okontrollerade bränder. Klimatförändringarnas påverkan gör att extrema bränder kan bli ännu vanligare i framtiden, det är en strid ström av forskningsrapporter eniga om. Löpeldar beräknas exempelvis öka med 50 procent till 2100, enligt en FN-rapport från 2022. Världens regeringar uppmanas till att investera i förebyggande åtgärder och en ökad brandberedskap.
Det stämmer att det finns en ökad, och i alla högsta grad oroande, påverkan av ett förändrat klimat. Men en stor och viktig faktor utelämnas ofta i dessa sammanhang.
Utan människor som brukar skog och mark, så är risken för att häftiga bränder tar fart mycket större. Det lyfter forskarna Johan Sjöström och Anders Granström fram i en ny artikel i den vetenskapliga tidskriften Fire Safety Journal. De har gått igenom att stort dataset med bränder under 25 år i Sverige. Det visar ett tydligt samband om bränders utbredning i glesbebodda områden. Det kan ta längre tid innan bränderna upptäcks, då det i 95 procent av fallen är allmänheten som observerar dem. Färre bosatta gör att avstånden blir längre till bränderna och mellan brandstationerna. Det minskar möjligheten för brandkårer att kunna släcka dem i ett tidigt skede. Det hänger givetvis också ihop med bristen på deltidsbrandmän. En oro inför framtiden är den ökade andel skogsägare som bor på annan ort än den skog de äger.
"LRF är bäst i kris" brukar det heta. Det visar inte minst lokalavdelningarnas insatser under de svenska stora skogsbränderna 2014 och 2018. Utan landsbygdsbors kännedom om de bästa släckningsvägarna, evakuering av gårdar och organisering av vattenfyllda gödseltunnor för att kunna bistå brandkårerna, så hade utgången kunnat bli än värre än vad den blev. Det underlättade att strukturer och nätverk redan fanns på plats inom LRF på lokalnivå, och det är något att värna om. Frågan är hur det ser ut när nästa katastrof inträffar. För det handlar inte om "ifall att", utan om var och hur.
EU-förslagen duggar tätt med olika regleringar om hur skogen ska brukas. Politiken borde istället utformas på ett sätt som förenklar för folk att leva, verka och driva lönsamma företag på landsbygden.
Det ger ett effektivt brandskydd för Sveriges såväl som Europas befolkning.
Anna Nilsson
