Stad mot land löser inga kriser

Om vi ser förbi retoriska motsättningar mellan stad och land kan vi komma snabbare ur kriserna och se vägen mot en mer hållbar stads- och landsbygdsutveckling, skriver debattörerna.

Utveckla och stötta ett stadsnära, gärna småskaligt, jordbruk, föreslår debattörerna. FOTO: HUSSEIN EL-ALAWI/SYDSVENSKAN/TT

Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

Sverige är drabbat av en stor mängd kriser just nu. Vi vill beskriva varför den retoriska motsättningen ”stad mot land” kan utgöra hinder för att lösa de utmaningar som hela Sverige har framför sig.

Med det sagt vill vi betona att delar av landsbygden, i synnerhet de bygder som inte är storstadsnära eller växer av andra skäl, har särskilt stora utmaningar. Det är mycket allvarligt att ”vi som bor på landsbygden kan uppleva oss övergivna och mindre värda” som Malin Ackerman skrev i Land (27 mars 2018). Mediabilden som produceras i Stockholm sätter prägel på hela debatten. Debatten om den ökande ojämlikheten i tillgång till service som vård, skola och omsorg, ökande energipriser, ökat behov av livsmedelsberedskap och klimatförändringar som drabbar jord och skog.

Forskningen är tydlig när det gäller hur vi med markanvändningen, som vi är särskilt intresserade av, kan motverka dessa kriser. Kort sagt:

  1. Planera och bygg för transporteffektivitet och minska transportbehoven för att möta ekonomi-, energi- och klimatkris.
  2. Ta till vara och utveckla jordbruksmarken med hållbara odlingsmetoder för att möta livsmedels- och beredskapskris.

I storstadsregionerna, där det finns bra kollektivtrafik, är det absolut viktigast att bebyggelsen hålls samman och är relativt tät. I Stockholms län bor redan hälften av befolkningen i småhus på 90 procent av ytan. Nya utspridda villaområden exploaterar värdefull jord- och skogsbruksmark och genererar ny biltrafik som ökar trafikproblemen.

Mellan 2016 och 2019 exploaterades 3000 hektar jordbruksmark i Sverige, produktiv mark för att bibehålla och möjliggöra en lokal livsmedelsproduktion där efterfrågan på närproducerat ökar. Att bygga nya segregerade villaförorter intill storstäderna är inte landsbygdsutveckling. Snarare står det i konflikt och konkurrens med ett ökat byggande i och kring mindre städer på landsbygden. Det behövs absolut ingen rivning i storstäderna som Edvard Hollertz hävdar i ATL (11 mars 2023) utan bara en begränsning av nya villaområden.

För att möta pågående och kommande kriser föreslår vi alltså följande:

  1. skydda den storstadsnära jordbruks- och skogsmarken
  2. utveckla och stötta ett stadsnära, gärna småskaligt, jordbruk
  3. förtäta storstädernas villamattor till blandade trädgårdsstäder med både lägenheter, småhus och service
  4. planera för nya småhus och mer service på landsbygden och i mindre tätorter

Om vi ser förbi retoriska motsättningar mellan stad och land så kan vi komma snabbare ur kriserna och se vägen mot en mer hållbar stads- och landsbygdsutveckling på riktigt. Den framtiden tror vi är ljusare och skönare för alla.

Alexander Ståhle, tekn dr KTH och VD Spacescape
Gunnela Ståhle, agr dr h c SLU och tidigare LRF

Sluta se landsbygden som ett problem

Straffbelägg inte landsbygden

Sveriges landsbygd behöver få revansch