Gröten blev oväntat trendig
Maten du äter berättar vem du är. Till och med gröt har blivit trendigt, men då ska den vara lagad på kulturspannmål, skriver Ellinor Littorin.
Maten du äter berättar vem du är. Till och med gröt har blivit trendigt, men då ska den vara lagad på kulturspannmål, skriver Ellinor Littorin.
Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Vackra uppläggningar med ätbara blommor, en självhushållare som gör sitt eget smör och kalljästa vetebullar med nystött kardemumma. Det är mat som inspirerar mig. Jag upplever att svensk måltidskultur verkar vara präglad av att signalera jaget till vår omgivning. Väljer du att lägga kycklingklubbor till lågpris, havredryck, en falukorvsring eller ekologiskt naturbeteskött från din lokala reko-ring i din varukorg? Maten du äter berättar vem du är. Precis som på 1600-talet när kung Charles II av England lät sig avporträtteras med en ananas, fyller vi idag våra instagramflöden med avundsvärd mat.
I dag har vi tillgång till hela världens livsmedelsutbud, och mat från fjärran länder har därmed tappat sin strålglans. Nu lockas den medvetne snarare av rustikt, svenskt mathantverk förpackat i brunt, oblekt papper, som andas lanthandel. Till och med gröt som förr stod på var mans bord har blivit trendigt. Helst ska den vara lagad på kulturspannmål. Även Elsa Billgren, som är en av Sveriges största influerare, delar ofta sin gröttallrik i sociala medier, med garnering och smaksättning i fokus.
I dag är tacos ofta är lika självklart en fredag som ärtsoppa var på torsdagar tidigare. Men den tacos som hyllas av svenska barnfamiljer, är en försvenskad mexikansk maträtt, där vår gräddfil är en given ingrediens. Det är precis som när svenskarna inspirerades av sydöstra Europas vindolmar och översatte det till fläskfärs i vitkål.
Det som tidigare förenade oss i vår matkultur var att de allra flesta åt samma sak, medan det i dag är i de särskiljande submatkulturerna som människor möts. Varuutbudet i livsmedelsbutikerna talar sitt tydliga språk, då det erbjuds otaliga alternativ för att till exempel få något vitt i kaffet. Allt från standardmjölk, till speciell lattemjölk. För att inte tala om alla mjölksubstitut av ris, kokos, soja, havre, mandel och så vidare.
Så vad är då svensk matkultur? En levande kultur är i ständig förändring, och om den inte är anpassad till sin samtid och vårt ”jag”, så förlorar den sin funktion och dör. För mig och många andra har traditionell, svensk kosthållning blivit spännande genom råvarukännedom och rustika ideal, och därmed har Cajsa Wargs Matsverige fått en renässans. Med influenser utifrån men med ena ögat i farmors receptsamling får vi inspireras, experimentera och modifiera mat, så att den passar våra liv här och nu.
Ellinor Littorin, blivande livsmedelsagronom