Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Ledare 12 april

Vi är alla förlorare om matproduktionen minskar

Det finns inga tecken på livsmedelsbrist sa landsbygdsministern nyligen. Men om svenskt lantbruk minskar är det inte bara bristen på mat som oroar.

Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.

 Det finns inga tecken på livsmedelsbrist säger landsbygdsministern, men det vi äter nu producerades för ett år sedan.
Det finns inga tecken på livsmedelsbrist säger landsbygdsministern, men det vi äter nu producerades för ett år sedan.

Finansutskottet diskuterar nu förslag på ett nytt stödpaket till jordbruket. Det är bra, men löser inte grundproblemet. Det måste till en lösning som stärker svensk livsmedelsförsörjning även på lång sikt. Stödpaket nu och då kan lindra akuta problem i extrema situationer, men det räcker inte med att sätta plåster på en pulsåderblödning.

I Sverige har politikerna länge haft inställningen av vi kan importera vår mat. Rädslan för protektionism och en stark tilltro till frihandel har gällt även för produktionen av jordbruksprodukter. Men efter flera stora kriser, nu senast pandemin och Ukraina-kriget, börjar det gå upp för allt fler att det kanske inte är helt stabilt att lita till import av livsmedel. Om gränserna stängs och tillgången på mat och insatsvaror begränsas är det säkrast att ha en robust, inhemsk livsmedelsproduktion.

En näring som är beroende av stöd är inte sund och ska inte hållas under armarna, hävdar frihandelsförespråkarna. Jag kan lova dem att de allra flesta lantbrukare inget hellre skulle vilja än att kunna leva på inkomsterna från marknaden och inte vara beroende av stöd. Men de gröna näringarna kan inte ta ut hela kostnaden i konsumentledet. Stöden är inte i första hand till för att hålla lantbrukarna under armarna, utan för att hålla nere matpriserna.

Att lägga ned sitt lantbruk och kanske sälja sin gård är ett stort steg, inte minst känslomässigt. Men bönderna klarar sig nog utan jordbruk. De är hårt arbetande mångsysslare som brukar vara attraktiva på arbetsmarknaden. För vårt land blir effekterna däremot stora utan ett livskraftigt lantbruk. Inte nog med att vi måste importera mat. Det öppna landskapet kommer att växa igen och landsbygden dö ut.

Nej, nu är det verkligen hög tid att förverkliga målen i den nationella livsmedelsstrategin om ”en ökad och hållbar produktion av mat som kan leda till fler jobb och hållbar tillväxt i hela landet”. Det har sagts förut, men de löftesrika orden måste omvandlas till handling och ge tydliga resultat. Med dagens höga priser på insatsvaror riskerar vi i stället att gå tvärtemot strategins uppsatta mål, och få en krympande svensk livsmedelsproduktion.

Banker och ekonomirådgivare vittnar om att de redan nu börjat se likviditetsproblem hos vissa av sina lantbrukskunder. Och försäljningen av mineralgödsel minskar. Ett tecken på att en del dragit ned på sin växtodling, eller åtminstone kommer att få lägre skördar.

Det finns inga tecken på livsmedelsbrist sa landsbygdsministern och generaldirektörerna för Jordbruksverket och Livsmedelsverket nyligen. Men det vi äter nu producerades på gårdarna för ett år sedan. Hur tillgången på svensk mat ser ut nästa år vet ingen ännu.

LÄS MER: Vår livsmedelsberedskap är inte godLÄS MER: Vi måste ha en livsmedelskedja som håller i kris

Relaterade artiklar

Kommentarer

Genom att kommentera på Lantbruk så godkänner du våra regler.

Till toppen