Stöden ska betalas ut
EUs bestämmelser är entydiga: stöden ska betalas ut årligen och kompensera stödmottagarna för merkostnader och inkomstbortfall, skriver Jan-Erik Andersson.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Replik på debattartikeln "Orimligt att uppfylla kraven utan ersättning".
Jordbruksverkets Mattisson och Hjers anser uppenbarligen att en ensidig uppsägning i förtid av femåriga kontrakt/ åtaganden är att måna om de lantbrukare som berörs. Tvärtemot är unionsbestämmelserna entydiga – åtaganden under förra CAP-perioden tecknades samtliga för en period om fem till sju år, även åtaganden som tecknades så sent som 2020. Stöden ska betalas ut årligen och kompensera stödmottagarna för alla delar av de merkostnader och inkomstbortfall som de gjorda åtagandena gett upphov till.
Dessutom finns en översynsklausul som tar hänsyn till att situationen under åtagandeperioden kan förändras för jordbruksföretaget eller stödmottagaren genom att ytterligare krav och skyldigheter tillkommer genom lagstiftning. Om stödmottagaren inte godtar en sådan anpassning får stödmottagaren välja att avsluta åtagandet utan krav på återbetalningar.
Inte under några omständigheter får således medlemslandet ensidigt avsluta ett åtagande i förtid. Inte ens under förespegling av att det ”saknas medel”. Eftersom jordbruksverkets egen försumlighet och tillkortakommanden i det administrativa uppdraget medfört ”böter” till kommissionen på flera miljarder kronor under gångna CAP-perioder – medel som hämtats från landsbygdsprogrammets budget – framstår några tiotals miljoner kronor för att fullfölja betalningar för skyddszoner som växelpengar i sammanhanget.
Ett visst mått av insikt i de rättsliga förhållandena ska trots allt tillskrivas Jordbruksverkets talespersoner som inte motsäger mitt påstående om att det saknas lagstöd för de beslut som fattats om att i förtid avsluta åtaganden för skyddszoner.
Jan-Erik Andersson
konsult EU-bonden, Bälinge