Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Debatt 19 juli 2013

Vi måste erkänna idisslarnas miljöeffekter

Stefan Hellstrand anklagar i en artikel den 20 juni min forskning för att hålla låg kvalitet. Hellstrands artikel är otydlig och det är obegripligt hur de påstådda bristerna skulle kunna få de konsekvenser som utmålas.

Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

Min tolkning är att Hellstrand anser att jag har en felaktig bild av nötdjur och andra idisslares miljöpåverkan, samt vilken roll idisslare bör ha i den globala matförsörjningen. Jag önskar därför här klargöra några av mina ståndpunkter i dessa frågor.

För det första. Betande idisslare är viktiga för att bevara svenska odlingsmarker med hög biologisk mångfald. Jag är själv uppvuxen på en nötköttsgård i Småland, och jag är en stark anhängare till att av landskapsskäl behålla mjölk- och nötköttsgårdar i dessa och andra skogrika bygder. Men vi som förespråkar detta bör också erkänna de negativa miljöeffekterna av idisslare och acceptera en kritisk diskussion utifrån dessa negativa effekter.

För det andra. Nötkött och lamm har avsevärt större klimatpåverkan än gris och kyckling (räknat per kg kött). Huvudskälet är att idisslare till skillnad från andra djur i sin fodersmältning producerar stora mängder metan, som är en kraftigare växthusgas än koldioxid. Metanutsläppen från en svensk diko är ca 75 kg per år, vilket i klimatpåverkan motsvarar de årliga koldioxidutsläppen från en (ny) svensk personbil. Jämförelsen med bilar är passande även på global nivå: Det finns nu 3,6 miljarder idisslare i världen som orsakar metanutsläpp motsvarande ca 2,7 miljarder ton koldioxidekvivalenter per år. Antalet bilar är 1 miljard och orsakar ungefär lika stora utsläpp som idisslarna. I Sverige och internationellt råder det idag betydande uppslutning kring att bilars utsläpp måste minska för att undvika allvarlig klimatpåverkan. Rimligen måste samma förhållningssätt tillämpas även på idisslares utsläpp. Det är mot denna bakgrund som man bör se diskussionen om att minska matsektorns klimatpåverkan genom en klimatskatt på mat.

För det tredje. Nötkött tar mer mark i anspråk att producera än annat kött, och då inte bara betesmarker utan i många regioner även åkermark. I Sverige och EU används 2-4 gånger mer åkermark för nötkött jämfört med gris och kyckling (räknat per kg kött). Eftersom nötkött således ger färre kalorier och proteiner per ha åker innebär användning av åkermark för nötkött ett lägre bidrag till livsmedelsförsörjningen jämfört med om marken använts för gris eller kyckling, eller likvärdiga (dvs proteinrika) vegetabilier. Detta innebär totalt sett – tvärt emot vad Hellstrand verkar tro – att ju mer nötkött vi producerar i världen desto sämre blir förutsättningarna för att tillgodose näringsbehovet hos en ökande världsbefolkning.

Stefan Wirsenius Universitetslektor, Chalmers

Till toppen